Ångbåten Tessin lämnar Lödöse. Till höger i bild AB Lödöse Varfs lastångare Lisa. Foto: Lödöse museum.Ångarna Necken och Elfängen vid infarten till de äldre slussarna i Trollhättan 1923.
Passagerartrafiken på Göta älv, Nordre älv och Trollhätte kanal sköttes från 1830-talet till 1950-talet av älvbåtar, vilka älvdalens jordbrukare och fabriker var beroende av för att kunna transportera produkter och jordbruksvaror till Göteborg och torgen för försäljning. Trafiken förband Göteborg med Kungälv, Trollhättan och Vänersborg. Turerna sträckte sig även till norra Halland, Bohusläns södra kust och till orter vid Vänern. Det fanns lokala båtlinjer i Göteborgs hamn, liksom mellan Bohus och Kungälv. Säveån trafikerades under en tid av en ångslup som kallades Kaffebrännaren, den forslade bland annat beväringar till Kvibergs kaserner.[1] Numer är det endast inom Göteborgs hamn det fortfarande finns reguljär turtrafik med Älvsnabben. I Trollhättan görs turistturer sommartid av rederiet Strömkarlen med Elfkungen (IV) (motoriserat ångfartyg byggt 1885 som Wärsta på W. Lindbergs Varvs- och Verkstads AB (Södra varvet) i Stockholm).[2][3][4].
Innan tågtrafiken på Bergslagsbanan mellan Göteborg och Trollhättan började 1877, var ångbåt det snabbaste färdmedlet på sträckan. Länge efter det kunde ångbåtarna konkurrera med lägre priser. Mellan 1896 och 1907 var trafiken som störst, då det fanns 12 älvbåtar i drift för 9 rederier. Verksamheten sköttes från Göteborg, Kungälv, Nol, Lödöse, Lilla Edet, Trollhättan och Vänersborg. Utefter älven fanns det 24 bryggor på bohussidan, som var utan järnvägslinje, och 25 bryggor på västgötasidan. En del bryggor hade väntsalar. Dessutom förekom försäljning av rusdrycker ombord, fram till 1902 då rätten för utskänkning av rusdrycker upphävdes av länsstyrelsen. Det förekom även att de ångfartyg som trafikerade Göta kanal angjorde älvens ångbåtsbryggor.
Rederier, båtar, varv och linjer
Ordnade i kronologisk ordning från verksamhetens start.
Karl Gustaf (ångslup byggd 1866 som Lidingö på Lindholmen) 1891-1897 Göteborg-Nol.[10][39]
Kungälfs Nya Ångbåts AB (1895-1930):
Vinga (ångfartyg byggt 1891 på Bergsunds Mekaniska Verkstad) 1896-1930 Göteborg-Kungälv-Kornhall.[40][41]
Freja (ångfartyg byggt 1877 som Kalmarsund N:o 5 på Motala Verkstad) 1905-1918 Göteborg-Kungälv-Kornhall.[30][42]
Ångbåts AB Romeo, Göteborg:
Romeo (ångslup byggd 1866 som Lidingö på Lindholmen) 1897-1908 Göteborg-Lödöse.[10][39]
A.G. Friländer, Göteborg:
Tessin (ångfartyg byggt 1870 på Lindholmen) 1903-1911 Särö-Göteborg-Trollhättan, grundstötte och sjönk vid Tjurholmen, Romelanda församling, sex personer omkom, fartyget bärgades.[14][15]
Wettern (I), hjulångare omdöpt 1843 till Westergötland 1838-.
Wettern (II), ångfartyg, Göteborg-Mariestad under mitten av 1840-talet, Göteborg-Askersund från mitten av 1850-talet till mitten av 1860-talet.[45]
Wenern (ångfartyg byggt 1853 på Keillers Werkstad) 1853-1859 Göteborg-Trollhättan-Karlstad.[46]
Thorskog (II) (ångslup byggd 1866 som Kongelf (1866)) 1875-.[10][12]
Elfprinsen (ångslup byggd 1866 som Kongelf (1866)), kolliderade 1883 med ångfartyget Hebe vid Honeröds brygga, Romelanda och sjönk, bärgades senare.[30][12]
Trollhättan, ångslup 1928-1935.
Referenser
Noter
^Yngve Rollof: Sveriges inre vattenvägar del 4, sid 47
