Frankismen uppstod under spanska inbördeskriget mellan 1936 och 1939, som en samlande, konservativ kraft runt Francisco Franco och hans nationalistiska trupper. Efter krigets slut blev den statsbärande ideologi, som stödd för Francos nya roll som diktator för ett konservativt och antidemokratiskt sinnat spanskt styre. Oppositionella rörelser undertrycktes och regionala självstyren avskaffades, till förmån för ett centralstyrt Spanien på marginalen av den politiska efterkrigsutvecklingen i Europa.
En ny våg av frankistiska yttringar framträdde efter millennieskiftet och på 2010-talet, i konservativa och högerextrema politiska miljöer.[4] Det kopplades hos nya partier som Vox samman med nationalism och invandringsfientlighet, liksom med motstånd mot regionalt självstyre i exempelvis Katalonien. Det har skett parallellt med fortsatta försök av det demokratiska Spanien att distansera sig från Francos Spanien, internationella migrationskriser och ett katalanskt utbrytningsförsök ur Spanien.[5]
.svg)
