Det tidigaste kända filippinska exemplen av sekvenskonst är de illustrationer och teckningar som frihetskämpen och nationalhjältenJosé Rizal (1861-1896), producerade under sina resor i Europa under senare delen av 1880-talet. Bland dessa har framför allt den franskspråkiga fabeln "Le singe et la tortue" ("Apan och sköldpaddan") sedermera rönt uppmärksamhet.
Under andra halvan av 1890-talet började flera nyhets- och satirtidningar innehålla skämtteckningar, av samma typ som sedan mitten av 1800-talet förekommit i amerikanska och europeiska magasin som den brittiska Punch och den amerikanska Puck.
Åren 1942-1945 ockuperades Filippinerna av Japan, som utnyttjade det spirande serieintresset genom att låta trycka pro-japanska serier i flera av de stora filippinska nyhetstidningarna - även Velasquez fick se sig bli en del av ockupationsmaktens propaganda, i och med serien Kalibapi Family, som kretsade kring en filippinsk familj som med glatt mod välkomnade den japanska överhögheten.
Guldålder: 1946 till 1972
1945, efter Japans nederlag i världskriget, blev Filippinerna åter en till USA associerad stat, men påföljande år, den 4 juli1946, uppnådde man självständighet. Samma år inleddes en andra våg av filippinska serier, inspirerade av de serietidningar amerikanska soldater hade lämnat kvar i landet, och nu etablerades också begreppet komiks, en anpassning av den amerikanska termen comics till tagalog-språket. Den 15 november1946 utkom första numret av landets första periodiska serietidning: Halakhak Komiks. Trots att titeln bara fortlevde i tio nummer, presenterade Halakhak Komiks flera av 1900-talets stora filippinska serienamn, främst Francisco Reyes (Tarzan-kopian Kulafu), Larry Alcala (Asyong Aksaya) och Francisco V. Coching (Sabas, Ang Barbaro).
Under de påföljande decennierna fortsatte Tony Velasquez att etablera flera nya förlag och kom att till stor del forma landets serieutveckling - mediets inflytande märks inte minst i det att närmare hälften av all filippinsk film i början av 1970-talet var filmatiserade serier. Utöver superhjäteserier, etablerades också ett rikt utbud humorserier, fantasyserier, vardagsrealistiska serier, serier inspirerade av filippinska myter och legender, samt - inte minst - romantiska serier.
De förändrade villkoren fick dock långtgående följder för de filippinska serierna. Tony Velasquez med flera serieskapare drog sig tillbaka, och många andra kreatörer lämnade landet och flydde till USA. Av dessa blev flera sedermera etablerade namn hos amerikanska serieförlag, inte minst DC Comics, vars redaktörer Joe Orlando och Carmine Infantino hade besökt Filippinerna redan i december 1971 i syfte att rekrytera nya förmågor - bland annat uppmuntrade av den filippinfödde tecknaren Tony DeZuniga, vars första verk för DC hade publicerats i augusti 1970. Bland dessa utvandrade filippinska serieskapare märks Ruben Yandoc, Nestor Redondo, Alfredo Alcala, Ernie Chan, Tony Zuñiga, Rudy Nebres, Alex Niño, Mar Amongo, Hal Santiago, Fred Carrillo och Gerry Talaoc.
Modern tid: efter 1986
Ferdinand Marcos tvingades i landsflykt den 25 februari1986 och demokratin, om än en inte helt oproblematisk sådan, återinfördes. Under 1980-talet återhämtade sig de traditionella filippinska komiks något, men fick nu också konkurrens av importerad manga. Bland denna generations stora filippinska serieskaparprofiler utmärker sig framför allt Elena Patron och Nerissa Cabral, båda kvinnor, samt Pablo S. Gomez.
