Forghieris kollega Angelo Bellei hade tagit fram en V8-motor till Forghieris chassi. Bilen hade en självbärande front/sittbrunn som bar upp framhjulsupphängningen. Motorn och transmissionen var skruvad direkt mot sittbrunnen och bar upp den bakre hjulupphängningen. Belleis V8 hade bra vridmoment som gjorde den lämplig för kurviga banor, som Nürburgring.
1512
Mauro Forghieri hade tagit fram en högvarvig 180° (platt) V12 motor, avsedd att ge hög toppeffekt på snabba banor, som Monza. Motorn debuterade vid USA:s Grand Prix 1964, men eftersom Ferraris försteförare John Surtees föredrog den åttacylindriga 158:n användes den mycket sparsamt.
Systermodellerna 158 och 1512 användes parallellt under 1964 och 1965. Bilarna blev omoderna till säsongen 1966, då man gick över till trelitersmotorer och de ersattes av Ferrari 312.