Ferrari 553 Squalo och efterträdaren Ferrari 555 Super Squalo är en serie formel 1-bilar, tillverkade av den italienska biltillverkaren Ferrari mellan 1953 och 1956.
Bakgrund
Till säsongen 1954 infördes ett nytt formel 1-reglemente med 2,5-liters sugmotorer. Aurelio Lampredi fyrcylindriga motor, som använts i formel 2-bilarna under föregående säsonger, var konstruerad för att kunna förstoras och Ferrari fortsatte att använda denna beprövade kraftkälla. Det visade sig vara ett misstag, eftersom motorn hela tiden hade ett effektmässigt underläge gentemot konkurrenterna Maseratis sexcylindriga- och Lancias och Mercedes-Benz åttacylindriga motorer.
Utveckling
553 Squalo
553 Squalo var den första Ferrari-modell som byggdes med burram uppbyggd av tunna rör. Den hade även bränsletankar placerade mellan hjulaxlarna på utsidan av sittbrunnen. Det udda utseendet gav bilen tillnamnet Squalo (italienska för haj). Bilen debuterade i formel 2-utförande med tvålitersmotor i slutet av 1953.
Under 1954 var bilen avsedd att vara Ferraris vapen i världsmästerskapet, men den visade sig lida av problem med tillförlitligheten och stallet fortsatte även att tävla med den äldre 625-modellen. När stallet löste dessa bekymmer klagade Scuderia Ferraris förare på bilens vägegenskaper och fortsatte hellre köra den äldre 625:an.
555 Super Squalo
Till 1955 presenterades den vidareutvecklade 555 Super Squalo, med förbättrat chassi för bättre vägegenskaper. Problemet med den klena motorn återstod dock och bilen var inte konkurrenskraftig.
Senare under säsongen tvingades Scuderia Lancia lägga ned verksamheten och Gianni Lancia skänkte D50-bilarna till Ferrari. Ferrari valde att avsluta utvecklingen av Squalo-modellen och satsa på Lancia-bilen istället. Sista framträdandet för 555:an blev vid Argentinas Grand Prix 1956, då försedd med Lancias V8-motor.
Tack vare insatserna med den äldre 625-modellen slutade José Froilán González ändå tvåa i förarmästerskapet, med kollegorna Hawthorn på tredje och Maurice Trintignant på fjärde plats.