PROFILBARU.COM

Bernhard Eriksson
	Bernhard Eriksson
	;
	Sveriges socialminister
	Tid i befattningen; 1 juli 1920–27 oktober 1920
Statsminister	Hjalmar Branting
Företrädare	Förste innehavaren
Efterträdare	Henning Elmquist
	Sveriges sjöförsvarsminister
	Tid i befattningen; 10 mars 1920–1 juli 1920
Statsminister	Hjalmar Branting
Företrädare	Erik Palmstierna
Efterträdare	Siste innehavaren
Ledamot av Andra kammaren i Sveriges riksdag
	Mandatperiod; 1906–1936
Valkrets	Kopparbergs läns valkrets (1906–1911, 1922–1936); Kopparbergs läns västra valkrets (1912–1921)
Uppdrag i riksdagen
	Suppleant i bevillningsutskottet (1909–1911); Ledamot i bevillningsutskottet (1912–1914); Suppleant i utrikesnämnden (1921, 1924); Ledamot i utrikesnämnden (1922, 1923, 1925–1927); Ledamot i talmanskonferensen (1922–1926); Andra kammarens talman (1928–1932)
Ordförande i
	Bankoutskottet (1923–1926)
Född	19 april 1878; Grangärde församling, Kopparbergs län
Död	18 april 1952 (73 år); Kungsholms församling, Stockholms län
Gravplats	Grängesbergs kyrkogård;
Politiskt parti	Socialdemokraterna
Yrke	Järnarbetare, politiker
Ministär	Branting I

Johan Bernhard Eriksson (i riksdagen kallad Eriksson i Grängesberg senare Eriksson i Falun), född 19 april 1878 i Grangärde församling, Kopparbergs län, död 18 april 1952 i Kungsholms församling, Stockholm,^[1] var en svensk politiker (socialdemokrat). Han var sjöförsvarsminister och socialminister 1920, riksdagsledamot (andra kammaren) 1905–1936, ordförande i socialdemokraternas riksdagsgrupp 1922–1923 och 1925–1926, talman i andra kammaren 1928–1932, landshövding i Kopparbergs län 1932–1944.

Biografi

Eriksson var ursprungligen järnarbetare vid Grängesbergs gruvbolag och invaldes 1905 i andra kammaren, där han blev en av det socialdemokratiska partiets främsta tillgångar. Han var medlem i ett stort antal kommittéer och utskott, bland annat bevillningsutskottet, statsutskottet och bankoutskottet, det senare i egenskap av ordförande 1923–1926. Bland de särskilda utskott där Eriksson anlitades, märks 1925 års försvarsutskott.

Han inträdde 1920 i Hjalmar Brantings första regering som chef för Sjöförsvarsdepartementet, och då detta drogs in 30 juni 1920 blev Eriksson chef för det nyinrättade Socialdepartementet.

År 1928 blev Eriksson talman i andra kammaren, och var från 1916 fullmäktig i pensionsförsäkringsfonden. Han tillhörde såväl den socialdemokratiska partistyrelsen som riksdagsgruppens förtroenderåd.^[2]

Privatliv

Bernhard Eriksson var son till hemmansägaren Erik Jansson och Johanna Jansson. Från 1903 var han gift med Mina Jansson (f. 1881).^[3]

Han är begravd på Grängesbergs kyrkogård.^[4]

Referenser

^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Eriksson, Johan Bernhard
^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
^ Vem är det: svensk biografisk handbok 1945 (Stockholm 1945), s. 298. Läst 14 december 2023.
^ Bernhard Eriksson på Gravar.se

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Bernhard Eriksson.
Bilder & media

Företrädare: Erik Palmstierna	Sveriges sjöminister 1920	Efterträdare: siste innehavare av ämbetet
Företrädare: Förste innehavaren av ämbetet	Sveriges socialminister 1920	Efterträdare: Gustaf Henning Elmquist
Företrädare: Herman Lindqvist	Andra kammarens talman 1928–1932	Efterträdare: August Sävström
Företrädare: Herman Kvarnzelius	Landshövding i Kopparbergs län 1932–1944	Efterträdare: Gustaf Andersson

[1] Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Eriksson, Johan Bernhard

[2] Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

[3] Vem är det: svensk biografisk handbok 1945 (Stockholm 1945), s. 298. Läst 14 december 2023.

[4] Bernhard Eriksson på Gravar.se

[1]

[2]

[3]

[4]