Belägringen av Fredrikstens fästning i Fredrikshald påbörjades den 20 november 1718, varvid Fredrikstens fästning tillsammans med hamnstaden Fredrikshald (nuvarande Halden) belägrades av den svenska armén. Belägring fortsatte en bit in i december då de krigströtta svenska styrkorna gav upp företaget som en följd av att Karl XII hade stupat då han inspekterat egna löpvärn.[2]
1718 anlände Karl XII och den svenska armén, med cirka 35 000 man[3] till Fredrikshald. Med sig hade Karl XII den franska belägringsexperten Philippe Maigret. Senare kom även Carl Gustaf Rehnskiöld, frigiven efter rysk fångenskap. Fästningen hade en styrka på 1 400–1 800 man[4][5], som visste att vägen stod öppen till Oslo, om fästningen skulle falla.[3]
Den 30 november gick Karl XII som vanligt ut i skyttegravarna och kikade. Den här natten var han allra längst fram i skyttegraven. Mellan klockan nio och tio fick han en kula i vänster tinning och avled ögonblickligen. I och med hans död försvann all kampvilja hos de redan krigströtta svenskarna, och de begav sig senare tillbaka till Sverige. Karl XII:s fälttåg mot Norge slutade på nästan samma plats där det börjat. Prosten Magnus Abraham Sahlstedt som tjänstgjorde som kyrkoherde i Stora Tuna socken 1725 till sin död 1752, var tidigare fältpräst hos Karl XII och skall ha predikat för kungen samma dag som det dödande skottet avlossades mot kungen.