Attentatet mot Charlie Hebdo var ett terrorattentat mot tidskriften Charlie Hebdo i Paris den 7 januari 2015 med tolv döda och elva skadade.[6] Bland offren fanns de fem satirtecknarna Cabu, Charb, Tignous, Honoré och Wolinski samt två poliser.[7][8]
Förövarna var två eller tre personer, inklusive ett muslimskt brödrapar i 30-årsåldern med salafistiska[källa behövs] kopplingar. Efter två dagars polisjakt inringades de båda i en industribyggnad nordöst om Paris, där de efter skottväxlingar till slut dödades. Vid ett till detta attentat relaterat mord- och gisslandrama i östra Paris den 9 januari krävde förövaren fri lejd för de båda bröderna. Gisslandramat slutade med ytterligare fem döda – fyra butiksbesökare och förövaren. Terrordåden ledde till stora manifestationer mot våld och för yttrandefrihet.
Händelseförloppet
Klockan 11:30 den 7 januari 2015 tog bröderna Kouachi sig in på tidningens redaktion i centrala Paris, i Paris elfte arrondissement på gatan Rue Nicolas Appert. Attacken varade i ungefär fem minuter och därefter lämnade de två gärningsmännen tidningens lokaler. Efter dådet mötte gärningsmännen polisen Ahmed Merabet ute på gatan som öppnade eld mot deras bil, de beväpnade männen sårade först Ahmed och sedan gick en av gärningsmännen närmare och avlossade ett dödande skott på nära håll.[9] En polisbil stoppade därefter deras flyktväg, varvid gärningsmännen besköt polisbilen.
Vid attacken dödades tolv människor och ytterligare elva personer skadades. Bland de mördade fanns satir- och serietecknarnaCabu, Charb, Tignous, Georges Wolinski och Philippe Honoré, ekonomen och kolumnisten Bernard Maris samt psykoanalytikern och kolumnisten Elsa Cayat. Vidare sköts två poliser, varav en var livvakt till Charb.[10] Attacken mot Charlie Hebdo var det dödligaste terrordådet i Frankrike sedan 1961.
Ett massivt polisuppbåd ägnade sig under fredagen den 9 januari åt inringningsaktioner i områden norr om Paris, då de två misstänka gärningsmännen tog gisslan i ett industriområde i orten Dammartin-en-Goële nordöst om Paris.[11] Samma dag på kvällen stormades byggnaden där de två misstänkta gärningsmännen befann sig och de två dödades in en eldstrid med den franska polisstyrkan.[12]
En man från samma terroristcell som dagen före dödat polisen Clarissa Jean-Philippe[13] utanför en judisk skola[14] uppdagades vara gärningsmannen Amedy Coulibaly i ett annat gisslandrama i östra Paris vid Porte de Vincennes. Han tog under fredagen 16 personer som gisslan i en judisk mataffär och krävde att polisen skulle låta gärningsmännen i Dammartin-en-Goële gå fria. Samtidigt som polisen stormade industrilokalen i Dammartin-en-Goële stormade man även mataffären. Gisslantagaren sköts ihjäl även där. Fyra av gisslan i mataffären dödades av gisslantagaren.[15]
Charlie Hebdo är en satirtidning som inte väjer för att publicera provokativa teckningar och texter. Man är del av en fransk satirtradition, där bland annat även Le Canard Enchaîné ingår. Tidningen sparkar uppåt och har särskilt utsett politiska makthavare, religiösa ledare och andra maktinstitutioner som måltavla för sin satir. Vid flera tillfällen har man blivit stämd inför domstol, och 2011 förstördes tidningens lokaler efter en mordbrand med molotovcocktail.[17]
2011 års mordbrand föranleddes av att tidningen publicerat ett specialnummer under namnet Charia hebdo och tillfälligt utsett profeten Muhammed till chefredaktör. I nyårsnumret 2014/2015 syntes chefredaktör Charbs teckning med en automatgevärsbehängd gestalt och texten (i översättning):
”
Fortfarande inga attentat i Frankrike. Vänta! Vi har hela januari på oss att skicka nyårshälsningar…
Gärningsmännen Saïd och Chérif Kouachi var bröder i 30-årsåldern. De var franska medborgare med algeriska föräldrar. Under tidigt 2000-tal hade de radikaliserats politiskt och börjat umgås inom en grupp salafister.[19] De mötte jihadistrekryteraren Farid Benyettou i Addawa-moskén i Paris 19:e arrondissement, en stadsdel dominerad av arabiska arbetare.[20] Den äldre brodern Saïd hade 2011 enligt vissa uppgifter genomgått militär träning i Jemen,[21] medan den yngre brodern Chérif avtjänat fängelsestraff för terroristrelaterade aktiviteter.[22]
Reaktioner
Efter att larmet om attacken nådde polisen höjdes säkerhetsnivån i centrala Paris till högsta nivån.
Regeringschefer, statschefer och politiker
President Obama signerar kondoleansboken på Frankrikes ambassad i Washington D.C.Efter attentatet spreds på sociala medier, affischtavlor och plakat slagordet "Je suis Charlie" ('Jag är Charlie'), som ett stöd för den drabbade tidningen. Fotot är från Istanbul 8 januari.
Ungefär en och en halv timme efter attacken, klockan 12:45, kommenterade Storbritanniens premiärminister David Cameron attacken på Twitter (nedan, i översättning):
”
Morden i Paris är vedervärdiga. Vi står sida vid sida med det franska folket i kampen mot terror och för att försvara pressfriheten
Klockan 12:50 anlände Frankrikes president, François Hollande, till platsen för attacken. Han kallade attacken en terrorattack och sade att ingen skulle attackera Frankrike på detta sätt, och att myndigheterna skulle komma att hitta gärningsmännen. Hollande kallade även franska regeringen till ett krismöte kort efter attackerna. På kvällen utlyste Hollande tre dagars landssorg i Frankrike med anledning av attacken.
Sveriges statsminister Stefan Löfven fördömde attackerna och underströk att man måste stå upp för yttrandefriheten.[24] Även andra regeringschefer från 51 länder samt EU och FN kommenterade attacken.
Borgmästaren i Rotterdam, Ahmed Aboutaleb (PvdA), uttryckte sig i starka ordalag om jihadister som avvisar det västerländska samhället.[25]
Slagordet Je suis Charlie ("Jag är Charlie") blev ett motto för solidaritet efter attentatet och förekom på flera manifestationer, i tidningar och på sociala medier.
Den 8 januari (dagen efter attacken) samlades uppskattningsvis 100 000 till olika manifestationer runt om i Frankrike, varav 35 000 hade tagit sig till Place de la République i Paris.[26]
Den 11 januari deltog miljontals människor över hela Frankrike och världen i manifestationer. Bland annat samlades över en och en halv miljon människor i centrala Paris, där de tågade för frihet längs Boulevard Voltaire. Bland dem som tågade fanns många regerings- och statschefer, som den franske presidenten François Hollande, Storbritanniens premiärminister David Cameron, Tysklands förbundskansler Angela Merkel samt även Sveriges statsminister Stefan Löfven. I Sverige anordnades manifestationer i Göteborg och Umeå och på Sergels torg i Stockholm samlades tusentals personer i snöovädret och lyssnade till ett 20-tal talare från flera olika publicister.[27][28][29][30][31]
Våldsrelaterade reaktioner
Dådet mot Charlie Hebdo ledde även till flera antimuslimska aggressionshandlingar natten den 7–8 januari 2015 och på morgonen efter. Skottlossning och granatdumpningar vid moskéer och muslimska butiker inträffade i Le Mans, Port-la-Nouvelle och Villefranche-sur-Saône.[32]
Jihadister i Sverige hyllade attacken, uttryckte sig kritiskt om yttrandefrihet och lovordade terrororganisationer som Al-Qaida och Islamiska Staten i en Facebookgrupp om cirka 430 medlemmar varav vissa har stridit i Syrien och Irak.[33]
Vidare efterspel
Frankrike
Attacken på Charlie Hebdo var en av flera våldshandlingar och attentat i Parisregionen den 7–9 januari. Amedy Coulibaly, bekant till bröderna Kouachi, dödade den 8 januari en poliskvinna och skadade svårt ytterligare en person i Parisförorten Montrouge. Den 9 januari tog han fyra personer som gisslan i en judisk butik vid Porte de Vincennes i östra Paris. Han dödade alla i gisslan och blev senare under dagen ihjälskjuten av franska säkerhetsstyrkor.[34]
Den unge muslismske maliern Lassana Bathily gömde den 9 februari ett antal av butikskunderna i den judiska butiken i källaren, så att kidnapparen inte skulle få syn på dem. Efter ett allmänt upprop till stöd för Bathily, beslutades 15 januari att han skulle få franskt medborgarskap.[35]
Överlevaren Zineb El Rhazoui menade i en intervju 2016 att attacken på Charlie Hebdo inte var ett undantag utfört av några få radikaler utan konstaterade att satirteckningar är förbjudna i pressen i alla muslimska länder.[36]
Opinionsundersökning 2020
Enligt en opinionsundersökning av Institut français d'opinion publique(fr) (Ifop) gjord år 2020 i Frankrike fördömde en majoritet 72% av landets muslimer terrorattentaten, en mindre andel än allmänheten i stort (88%). Tio procent av de muslimska svarande fördömde bröderna Kouachis gärningar men delade en del av deras åsikter, fem procent fördömde ej deras dåd och 13 procent förklarade sig likgiltiga. En fjärdedel av unga muslimer (under 25 år) fördömde ej attentatet medan 12% fördömde gärningarna men delade vissa av attentatsmännens åsikter. På frågan om stödet för religion angav 40% att deras religiösa övertygelser var viktigare än franska republikens värderingar, mer än två gånger så hög andel än för allmänheten i gemen (17%). Andelen som ansåg att deras religion står över landets värderingar är i majoritet (74%) bland muslimer under 25 år.[37]
Attentat på årsdagen
Samma datum ett år senare attackerade en asylsökare ifrån Tunisien beväpnad med ett huggvapen och falskt bombbälte en polisstation i Paris. Han ropade "Allahu akbar" när han gick till attack och sköts ihjäl av polis efter att han upprepade gånger vägrat lyda tillsägelse från poliser om att stanna.[38]
I de franska kioskerna var Charlie Hebdo #1178 15/1 slut för andra dagen i rad, trots leverans av ny upplaga.
Charlie Hebdo #1178
Charlie Hebdo som tidning rönte också ett mångfaldigat intresse efter terrorattacken. Trots attentatet den 7 januari kom man en vecka senare ut med sitt veckonummer. Normalt trycks tidningen i 45 000–60 000 exemplar, men denna gång beslöts att trycka numret i en miljon exemplar. Efter att denna första upplagan nästan omgående tagit slut i försäljningsstånden, trycktes först ytterligare 2 000 000 ytterligare ex – tre gånger om. Sammanlagt har det här numret fram till 17 januari 2015 tryckts i sju miljoner exemplar, vilket är rekordupplaga inom den franska nyhetspressen.[39][40][41][42] Totalt 300 000 exemplar av numret har gått på export, mot normalt 4 000. Försäljning har skett i mer än 20 länder, och digitala översättningar av numret har gjorts till engelska, spanska och arabiska.
Därefter ställdes utgivningen av tidningen in fram till den 4 februari, medan 14-januarinumret fanns till försäljning under tiden. Den "nya" redaktionen leddes nu av andreredaktören Riss.[43]
På den internationella seriefestivalen i Angoulême sista helgen i januari väntas (dådet mot) Charlie Hebdo ges berättigad uppmärksamhet. Bland annat planeras rundabordssamtal om pressfrihet, en utställning med förstasidor från Charlie Hebdo, minnesbanderoller över de döda på rådhusfasaden samt en "tecknad konsert". Dessutom instiftas på årets festival "prix Charlie de la liberté d’expression" ('Charliepriset för åsiktsfrihet'). Priset ska varje år delas ut till en tecknare vars verk kännetecknas av ett tankens motstånd.[44]
Belgien
16 januari gjorde den belgiska polisen flera tillslag mot en misstänkt terrorcell i Bryssel och i Verviers i östra delen av landet. Vid en eldstrid i Verviers mellan polis och tungt beväpnade (misstänkta) terrorister dödades två personer, medan en skadades svårt.[45]
Torsdagen den 22 januari skulle Musée Hergé i Louvain-La-Neuve öster om Bryssel öppna sin Charlie Hebdo-utställning för allmänheten. Kvällen efter onsdagens pressvisning[46] beslöt dock ledningen för museet att ställa in utställningen. Orsaken var säkerhetssituationen i Belgien, som efter händelserna i Frankrike och Belgien medfört att polismyndigheterna höjt beredskapen till nivå 3. Utställningen hade därmed också varit tvungen att begränsa besökarantalet och placera ut två ytterligare vakter i utställningslokalen.[47]
Muslimska länder
I ett antal muslimska länder har uppmärksamheten kring Charlie Hebdo och dess karikatyrer lett till protester och våldshandlingar. Inte minst sågs 14 januari-numret med dess muslimska framsida (med vad vissa tolkade som Muhammed) på många håll som en direkt provokation mot den muslimska tron. Demonstrationer och/eller officiella uttalanden skedde bland annat i Egypten, Senegal, Mali och Iran.
Pakistans nationalförsamling fördömde användningen av Muhammed på tidningens omslag. Vid demonstrationer i Karachi skadades minst tre personer.[48]
Våldsamma demonstrationer på flera platser i Niger ledde till ett nedbrunnet bibliotek, minst 45 plundrade kristna kyrkor och tio döda.[49]
Den 16 januari arrangerades stora demonstrationer i flera algeriska städer. Bland slagorden fanns "Jag är Muhammed".[50]
Återpublicering 2020
I september 2020 publicerade Charlie Hebdo Muhammed-karikatyrena på nytt.[51] Återpubliceringen följdes av protester i Pakistan där demonstranter brände Frankrikes flagga.[52]
^David Cameron på Twitter. Originalcitat: "The murders in Paris are sickening. We stand with the French people in the fight against terror and defending the freedom of the press".
