Apollo 7 var den första bemannade uppskjutningen i Apolloprogrammet. Den sköts upp av en Saturn IB och var elva dagar, mellan den 11 och 22 oktober 1968, i omloppsbana kring jorden. Det var också den första amerikanska rymdfärden med en besättning på tre man.
Apollo 7 var en förtroendebyggare efter katastrofen med Apollo 1. Uppdraget var den första amerikanska rymdflygningen på 22 månader. Målet under färden var bland annat att sända de första livebilderna från amerikanskt rymdskepp vilket lyckades.
Huvudpiloten Eisele övade rendezvous och dockning med månlandningsmodulen. Övningen ledde till att manöverpanelen konstruerades om inför kommande flygningar.[2]
Utrustningen fungerade i övrigt utmärkt under flygningen. Kommando- och servicemodulens SPS-motor, som skulle ta rymdsonden i och ur omloppet runt månen, provkördes åtta gånger och gav ett resultat som var helt godkänt, med högst en procents avvikelse. Den kraftiga accelerationen från SPS-motorn fick huvudpiloten att säga att det kändes som en ”spark i baken” och Schirra utropade på Flinta-manér ”Yabbadabbadoo!”.[3]
Landningen efter 10 dygn och 20 timmar gick perfekt.
