Enligt en teckning av Petrus Frigelius var den nuvarande kyrkans föregångare en medeltida kyrkobyggnad uppförd i sten bestående av ett långhus med ett rakslutande kor i öster. Sakristian var belägen vid norra sidan i nära anslutning till koret. Ett vapenhus i trä hade sin plats på södra sidan. Kyrkan hade en brant takresning. Nordöst om kyrkan stod klockstapeln.
1759 fattades beslut att bygga en ny kyrka. Byggnadsarbetet fördröjdes på grund av stridigheter. Inte förrän 1773 var kyrkan färdig för invigning, vilken förrättades den 28 februari av biskop Karl Gustav Schröder.[1]
Överintendentsämbetet hade utarbetat ritningar till en korskyrka. Men dessa användes inte. Istället uppfördes den nya kyrkan efter lokala ritningar i en för kalmarbygden särpräglad stil.[1] Kyrkobyggnaden som är uppförd i gråsten som spritputsats och vitkalkats består av ett brett långhus med ett avslutande kor i öster och en sakristia på norra sidan. Delar av den gamla kyrkan ingår i den norra muren. Taket är på grund av kyrkans bredd brutet och spåntäckt. Själva kyrkorummet är av salkyrkotyp med trätunnvalv. De ursprungliga låga fönstren har bevarats.[1] Året efter invigningen uppfördes en ny klockstapel av trä med en svängd huv.[1] I stapeln hänger tre klockor med namnen Maria, Helena och Christina.[2]
Några hundra meter från kyrkogården, på andra sidan Lyckebyåns sträckning mellan Hörnsjön och Kyrksjön, ligger ett antal kyrkstallar. Kyrkstallarna uppfördes vid mitten av 1800-talet och användes in på 1930-talet. Numera är kyrkstallarna hembygdsmuseum och varje år runt midsommar utförs här ett bygdespel, där händelser ur bygdens historia spelas upp.
Kyrkorummet är av bred salkyrkotyp och täckt av ett tunnvalv målat i ljusblått. Väggarna är vita med en grön taklist. Den slutna bänkinredningen är delvis ursprunglig liksom bänkarna i koret. [1]
Predikstolen med ljudtak i empirestil tillkom 1841. Uppgång från sakristian. Korgens tre bildfält pryds av förgyllda kristna symboler. [1]
En dopfunt i röd kalksten tillverkad 1938 har sin plats på södra sidan i koret. Kyrkan äger dessutom ytterligare en dopfunt i ekträ troligen från 1600-talet. På väggen intill dopfunten hänger en bonad som är rik på kristna symbolbilder.
Orgelläktaren med utsvängt mittstycke är från kyrkans byggnadstid. [1]
Under läktaren finns ett golvur som 1776 skänkts till kyrkan av församlingens drängar. Alla drängarnas namn samt byarna de tillhörde står skrivna på en tavla till höger om uret.
Kyrkobyggnader 1760-1860 Del 2 Småland och Öland. Utgiven av Riksantikvarieämbetet och Kungl vitterhets historie och antikvitets akademin. Förlag: Almqvist & Wiksell International , Stockholm 1993 ISBN 91-7192-821-9
Sten L. Carlsson (1973). Sveriges kyrkorglar. Lund: Håkan Ohlssons förlag. ISBN 91-7114-046-8
Dag Edholm (1985). Orgelbyggare i Sverige 1600–1900 och deras verk. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-499-6
Tidskrift: Orgelforum 2001, nr 3, sid. 124-125, Svenska orgelsällskapet, ISSN0280-0047
Svenska orgelsällskapets årsmötesdagar i Växjö med omnejd 25-26 maj 2002