Grodan är variabel i färgen, men vanligen beige, ljusbrun till mörkbrun eller grönbrun, samt med mörkare fläckar (som dock kan vara svåra att urskilja hos mörkare individer). Rödaktiga och nästan svarta individer förekommer också. Undersidan är ljus, och vanligtvis omönstrad. Under parningstiden får hanens hud ofta en blåaktig anstrykning. Grodan kan dessutom variera färg och ryggmönster från dag till dag. Den blir mellan 5 och 9 cm lång, i undantagsfall upp till 11 cm. Som hos de flesta svanslösa groddjur är honorna större än hanarna.[4]
Det är svårt att skilja vanlig groda från åkergrodan som också är en brungroda; det enda säkra kännetecknet är fotrotsknölen vid basen av den innersta tån på bakfoten, som är högst 1/3 av tåns längd (tydligt längre hos åkergrodan)[5].
Vanlig groda finns i stränder och sankmark, samt gärna i fuktiga områden i skogar och ängar och i mindre vattensamlingar. Den kan också förekomma längre från vatten, på åkrar och andra odlade områden.[5] Den är aktiv under större delen av dygnet utom den allra varmaste tiden på dagen[7].
Den vanliga grodan lever på en mycket varierande diet av maskar, larver, sniglar, insekter, spindlar och lockespindlar. Även andra grodor kan ätas; kannibalism förekommer.[4] Curry-Lindahl nämner att den även förtär växtföda, som barr och gräs, samt uppger att även fågelungar vid något enstaka tillfälle skall ha förtärts.[5]
Grodan är inaktiv under vintern, men det är endast i de nordligaste delarna av dess utbredningsområde som den går i egentlig vintersömn; i Nordfinland går den i dvala från slutet av september, i de nordligaste delarna av utbredningsområdet, som Västsibirien, redan i början av månaden. I Sydskandinavien sker det i mitten i oktober, men det är inte ovanligt att grodan vaknar ur dvalan och uppträder under milda vinterdagar.[4] I Sydeuropa förekommer en kortare period av inaktivitet under årets sista månader[7]
Leken, som sker i vattensamlingar av mycket varierande storlek, är beroende av att temperaturen är tillräckligt hög för att äggen ska utvecklas. I Skandinavien leker grodan i april till maj, i fjällen så sent som juni.[5] I Centraleuropa kan den starta sent i februari, medan den i Sydeuropa kan inträffa redan i början av månaden[7]. Fortplantningsperioden är ganska kort, knappt två veckor. Amplexus (hanens omfamning av honan vid äggläggningen) sker alldeles bakom framfötterna. Honan lägger vanligen mellan 1 500 och 3 000 ägg. Honorna tenderar att lägga sina ägg tillsammans, så att de bildar stora klumpar på en storlek av mer än en m2.[4] Äggen kläcks efter 2 till 3 veckor beroende på temperaturen. Ynglet tar 2 till 3 månader på sig att förvandlas.[5]
När en hanne av misstag vill para sig med en annan hanne har den ett speciellt läte. Honor som inte är parningsvilliga använder samma läte. Andra honor undviker hannar genom att rotera kroppen. Ifall hannen fortfarande vill para sig spelar honan död. Hon sträcker sina armar och ben ut och är orörlig. Ofta vill flera hannar para sig med samma hona. Så skapas en boll med flera individer. Några honor kvävs vid dessa tillfällen ihjäll.[8]
Källor
^ [ab] Sergius Kuzmin, Vladimir Ishchenko, Boris Tuniyev, Trevor Beebee, Franco Andreone, Per Nyström, Brandon Anthony, Benedikt Schmidt, Agnieszka Ogrodowczyk, Maria Ogielska, Jaime Bosch, Claude Miaud, Jon Loman, Dan Cogalniceanu, Tibor Kovács, István Kiss 2009 Rana temporaria . Från: IUCN 2009. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 18 augusti 2020.
