Åkergroda

Åkergroda
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Åkergroda, hona
Åkergroda på väg till lekvattnet
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassGroddjur
Amphibia
OrdningStjärtlösa groddjur
Anura
FamiljÄkta grodor
Ranidae
SläkteRana
ArtÅkergroda
R. arvalis
Vetenskapligt namn
§ Rana arvalis
AuktorNilsson, 1842
Hitta fler artiklar om djur med

Åkergroda (Rana arvalis) är en art i familjen äkta grodor.

Utseende

Åkergrodan är en kraftigt byggd groda med kilformad kropp. Längden är mellan 3,5 och 7,5 cm. Den är en så kallad "brun groda" med en kroppsfärg i varierande, brun ton. Färgteckningen kan emellertid variera mycket. Fog, Schmedes och Rosenørn de Lasson delar in den i fem färgvarieteter:

  • striata – har en bred, längsgående gul strimma från hjässan till bakkroppsspetsen.
  • maculata – har en vinkelformig, mörkare fläck i nacken, och två rader med fläckar (en från varje vinkelben) ner längs ryggen
  • nigromaculata – med eller utan vinkel, men med svarta fläckar över hela ryggen.
  • punctata – lik ovanstående, men fläckarna är mindre, prickformade.
  • unicolor – enfärgad.

I många populationer i de mellersta och södra delarna av utbredningsområdet utvecklar hannen en blå färg under lektiden.[2]

Blå hane under parningstiden
Hane och hona (svenska exemplar)

| Åkergrodan är mycket lik vanlig groda men med något spetsigare nos. Dessutom har den en platt, hård knöl vid roten av bakinnertån (vanliga grodans knöl är rundare och mjukare).[3]

Vanor

En åkergroda i dess typiska levnadsområde, fuktiga skogsområden

Åkergrodan lever framför allt i fuktiga skogsområden, men kan också påträffas i så skilda biotoper som tundra, stäpp, sankmark och halvöken.[1] Den förekommer även i bräckvatten.[3] Striata-formen tenderar dock att undvika skogsområden.[2] Den går normalt inte särskilt högt, i skandinaviska fjällen knappast högre än 500 m[3], men kan i Altajbergen gå upp till 1 500 m[1].

Den är företrädelsvis aktiv i skymningen, men kan även uppträda mitt på dagen under molniga dagar. Födan består av insekter, spindlar och sniglar. Den kan hoppa för att fånga fjärilar.[3]

Grodan sover vintersömn från september–oktober till april i norra delen av utbredningsområdet[3], oktober till februari längre söderut[4]. Övervintringen kan ske både nergrävd i jord eller i vatten. Det förefaller som om valet av övervintring är klimatberoende; i södra delen av utbredningsområdet förefaller övervintring på land vara vanligare, i norra delen vattenövervintring.[2]

Medellivslängden uppgår till omkring 5 år, men vissa individer, speciellt i kyligare klimat, kan bli upp till 9 år gamla.[2]

Fortplantning

Åkergrodan blir könsmogen vid 3 till 4 års ålder.[3] Den leker i stillastående, ej för sura vatten[1]. Leken äger rum i mars i södra delen av området, i juni längst i norr. Hanen omfamnar honan strax bakom frambenen. Hon lägger 1 000 till 2 000 ägg, i undantagsfall upp till 3 000[2], som sjunker till botten av vattensamlingen. Äggen kläcks efter omkring 3 veckor, och förvandlas efter cirka 3 månader.[3]

Utbredning

Det är en vanlig art som finns i nord- central- och östeuropa med västgräns i nordöstligaste Frankrike, sydgräns Österrike och Ukraina och österut till Jakutsk och Bajkalsjön i Sibirien och Xinjiangprovinsen i Kina. Den är utdöd i Schweiz, minskar i Kina.[1]

Skandinavisk utbredning

I Norden är den allmän i Danmark, Finland och Sverige. I Danmark finns den överallt utom några öar, bland annat Bornholm. I Sverige saknas den bara i fjällkedjan och delar av Norrlands inland, och är ensam representant för släktet RanaGotland. I Norge finns den dock bara på ett fåtal lokaler på Sørlandet.[2]

Som alla groddjur är åkergrodan enligt miljöbalken (NFS 1999:7) fridlyst i hela Sverige. Även i övriga Skandinavien är den på olika sätt skyddad[2].

Referenser

  1. ^ [a b c d e] IUCN 2004 Läst 2008-09-14
  2. ^ [a b c d e f g] Kåre Fog, Adam Schmedes, Dorthe Rosenørn de Lasson 2001. Nordens padder og krybdyr ISBN 87-12-02982-3
  3. ^ [a b c d e f g] Kai Curry-Lindahl 1988. Däggdjur, groddjur & kräldjur ISBN 91-1-864142-3
  4. ^ Donato Ballasina 1984. Amphibians of Europe ISBN 0-7153-8603-4

Externa länkar

Strategi Solo vs Squad di Free Fire: Cara Menang Mudah!