Världsmästerskapet i ishockey för herrar 2008 var det 72:a i ordningen och spelades i Québec och Halifax, Nova Scotia i Kanada 2–18 maj 2008, då det internationella ishockeyförbundet firade 100 år och staden Québec 400 år. Ryssland blev världsmästare efter finalseger mot Kanada, medan Finland vann brons efter seger mot Sverige i matchen om tredjepris. Det var det första världsmästerskapet med Kanada som värdland, och det första som spelades i Nordamerika sedan USA-VM 1962. Beslutet att förlägga turneringen till Kanada togs den 7 maj 2004. 24 gruppspelsmatcher och två kvartsfinalmatcher spelades i Halifax Metro Centre i Halifax, där bland annat Kanadas gruppspelsmatcher spelades. 30 matcher spelades i Colisée Pepsi i Québec, bland annat två kvartsfinalmatcher, båda semifinalmatcherna, matchen om bronsmedaljerna och finalmatchen.
I och med IIHF:s 100-årsjubileum spelade alla lag i VM en match i tröjor av äldre design. Ryssland spelade en match med tröjor liknande Sovjetunionens tröjor i vinter-OS 1956[1]. Finland återanvände designen från de tröjor som man hade inför sitt första VM på hemmaplan, 1965. Sverige spelar i en tröja med design från 1957 då Sverige vann sin andra VM-titel. Tyskland spelade i de tröjor som användes i OS 1932 då man erövrade en bronsmedalj. Kanada hämtade sin design från 1976 för att hedra sin första Canada Cup-vinst. Den äldsta designen stod Schweiz för, då de återupplivade sina tröjor från åren 1926 – 1928, då laget vann EM 1926 och dessutom lyckades erövra en bronsmedalj i OS 1928
Deltagande lag
Följande lag var kvalificerade till VM 2008 i de olika divisionerna.
Toppdivisionen
Danmark
Finland
Frankrike
Italien
Kanada
Lettland
Norge
Ryssland
Schweiz
Slovakien
Slovenien
Sverige
Tjeckien
Tyskland
USA
Vitryssland
Division I
Estland
Japan
Kazakstan
Kroatien
Litauen
Nederländerna
Polen
Storbritannien
Sydkorea
Ukraina
Ungern
Österrike
Division II
Australien
Belgien
Bulgarien
Irland
Island
Israel
Kina
Mexiko
Nya Zeeland
Rumänien
Serbien
Spanien
Division III
Armenien
Bosnien och Hercegovina
Grekland
Luxemburg
Mongoliet
Nordkorea
Sydafrika
Turkiet
Toppdivisionen
Spelform
I jämförelse med de närmast föregående åren hade ett antal förändringar genomförts:[2]
I kvartsfinalerna bytte man inte grupp för att hitta motståndare, detta innebar att de som placerade sig på första plats mötte fyrorna i samma grupp och grupptvåorna mötte grupptreorna.
I nedflyttningsomgången avgjordes matcherna i bäst av tre matcher, och inte i nedflyttningsserie.
För första gången sedan VM 1962 i Colorado i USA spelades Toppdivisionen på rinkar med NHL-mått (60×26 m mot 60×30 m).
Man spelade för första gången med ett fyra-domarsystem som i jämförelse med det tidigare tre-domarsystemet introducerade en extra huvuddomare. Man ville på detta sätt kompensera att spelet blivit snabbare och genom att introducera två huvuddomare skulle man lättare hinna med i händelserna.
I mästerskapet deltog 16 lag, av vilka 14 hade kvalificerat sig genom att sluta bland de fjorton bästa vid VM 2007 i Moskva medan de två sista lagen, Frankrike och Slovenien, kvalificerade sig genom att vinna respektive lags division 1-grupper 2007.
Lagen delades in i fyra grupper ordnat efter deras världsrankingplats, här angiven i parentes, vid senaste VM.
Lagen på världsrankinglistan med nummer 15 till 17, Kazakstan, Österrike och Ukraina, var inte kvalificerade till Toppdivisionen 2008 i Kanada. Dessa tre lag spelade istället i Division 1.
Sverige rankades som nummer ett genom att IIHF:s rankingsystem baserades på de fyra senaste världsmästerskapen samt det senaste Olympiska ishockeyturneringen, trots att Sverige slutade fyra i senaste VM så vann de VM och OS 2006. Rankingen baserades alltså på slutresultatet från VM 2007, 2006, 2005 och 2004 samt OS 2006 i Turin.[3]
Regler
I VM delades poäng ut enligt följande:
3 poäng för vinst under ordinarie speltid
2 poäng vid vinst efter övertid, så kallad sudden death, eller straffslag
1 poäng vid förlust efter övertid, så kallad sudden death, eller straffslag
0 poäng vid förlust under ordinarie speltid
Om en match slutade oavgjord efter ordinarie speltid spelades en fem minuters förlängning med reducerat manskap, fyra mot fyra, åtföljt av straffslag om ingen segrare utsetts, där man valde ut tre straffskyttar per lag, tills en vinnare kunde utses. I kvartsfinaler, semifinaler och bronsmatch spelades förlängningen i 10 minuter och i finalen 20 minuter.
Om två lag slutade på samma poängantal i tabellen, utsågs en vinnare genom följande regler:
Laget som vunnit flest poäng av de inblandade lagen
Laget med bästa målskillnad av de inblandade lagen
Laget som gjorde flest mål i matcher mellan de inblandade lagen som inte har lika poängantal
Upprepa stegen 1, 2 och 3 och blanda in de bäst placerade lagen som inte har lika poängantal
Upprepa steg 5 med lag näst-bäst placerade lagen som inte har lika poängantal
Upprepa processen med alla lag som inte har lika poängantal
Inledande omgång
De sexton deltagande lagen placerades i fyra grupper.
De tre bäst placerade lagen från respektive grupp gick vidare till mellanomgången, medan det sämst placerade laget i varje grupp fortsatte i nedflyttningsomgången.
I matchen mot Slovakien spelade Jason Holland för Tyskland. Han stängdes av från vidare spel efter det uppdagats att han spelat JVM i ishockey för Kanada 1996. För att en spelare ska byta nationalitet kan två olika fall tillämpas, en övergångstid på antingen 2 år eller 4 år. Har spelaren inte spelat för något annat land kan två-årsregeln normalt användas, har spelaren dock deltagit i spel för sitt gamla land måste spelaren uppvisa fyra års väntetid innan han kan spela för sitt nya land. I Hollands fall har endast tre år gått sedan han flyttat till Tyskland. Normalt ska IIHF döma det felande laget till en 0-5-förlust, men man har i detta fall bedömt att ett sådant domslut påverkar det sportsliga resultat för mycket. Tysklands vinst över Slovakien fick stå kvar medan spelaren uteslöts.[4]
De tre bäst placerade lagen från de inledande grupperna gick vidare till mellanrundan där lagen från grupperna A och D samlades i grupp E, medan lagen från B och C samlades i grupp F. Resultat från inledande omgångar, avseende matcher mot lagen som gick vidare, togs med till mellanomgången.
De fyra bäst placerade lagen i respektive grupp gick vidare till kvartsfinaler. Nummer fem och sex i respektive grupp rankades som nummer nio till tolv utifrån resultaten i gruppspelet.
De fyra bäst placerade lagen från respektive grupp gick vidare till kvartsfinal.
I matchen mellan Finland och USA gjorde den svenska måldomaren ett felaktigt domslut. I början av tredje perioden ledde USA med 2–0 då Finlands Ville Koistinen lyckades reducera med ett skott till 1–2. Eftersom en diskussion uppstod huruvida pucken verkligen gått i mål kontaktades måldomaren, som till sin hjälp bland annat har målkameror placerade rakt ovanför målburen, och målet godkändes. Dock kunde IIHF senare konstatera att det inte skulle ha dömts mål då pucken passerade utanför stolpen och in i mål genom maskorna i nätet. Resultatet i matchen ändrades inte av IIHF, men svenska måldomaren ströks från vidare arbete i turneringen.[5]
Nedflyttningsomgång
De fyra lag som slutade på sista platsen i de fyra inledande grupperna, spelade i nedflyttningsomgången för att undvika de två nedflyttningsplatserna till Division I. I bäst av tre matcher möttes 4:an från grupp B och 4:an från grupp C, medan 4:an i grupp A mötte 4:an från grupp D. De två vinnarlagen kvalificerade sig till nästa VM medan de två förlorarna flyttades ned till Division I.
Notering: Dany Heatleys 20 poäng (12 mål och 8 assist) under turneringen är den bästa poängnoteringen i VM-sammanhang sedan VM 1973 då de båda sovjetiska spelarna Vladimir Petrov (18+16=34 poäng) och Boris Michajlov (16+13=29) gjorde fler poäng.
De 12 lagen i Division I var indelade i två grupper. De två gruppvinnarna kvalificerade sig till nästa års VM. De två lagen som slutade i botten i respektive grupp flyttades ned till Division II.
De 12 lagen i division II delades in i två grupper. De två gruppvinnarna kvalificerade sig till nästa års Division I. De två lag som slutade på sista plats i respektive grupp flyttades ned till Division III.
VM i ishockey Division III spelades i Luxemburg i Luxemburg under perioden 31 mars–6 april 2008. Mästerskapet avgjordes i spel mellan sex lag. Eftersom åtta lag hade anmält intresse rankades fem lag som säkra att få delta i turneringen: Turkiet, Nordkorea, Luxemburg, Sydafrika och Mongoliet, medan den sista platsen tillföll vinnaren av en kvalificeringsomgång mellan de tre lagen Armenien, Grekland och Bosnien-Hercegovina. Kvalificeringsomgången utföll så att det grekiska laget kvalificerade sig för Division III.
Kval till Division III
Tre lag spelade om en plats i VM Division III. Kvalet spelades den 15–17 februari 2008 i Sarajevo, Bosnien-Hercegovina. Vinnaren kvalificerade sig för spel i innevarande års slutspel av Division III.
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
