Tysklands vice förbundskansler

Robert Habeck (Die Grünen), den nuvarande vicekanslern (2021).

Tysklands vice förbundskansler eller Tysklands vicekansler (på tyska officiellt:der Stellvertreter des Bundeskanzlers eller informellt der Vizekanzler) är Tysklands förbundskanslers ställföreträdare och alltså ställföreträdande regeringschef. Nuvarande vicekansler i Olaf Scholz SPD/FPD/Die Grünen-regering är sedan 8 december 2021 Robert Habeck (Die Grünen).

En manlig vicekansler för en kvinnlig förbundskansler tituleras formellt der Stellvertreter der Bundeskanzlerin medan en kvinnlig ställföreträdare tituleras die Stellvertreterin (des Bundeskanzlers/der Bundeskanzlerin), eller informellt die Vizekanzlerin.

I motsats till exempelvis USA:s vicepresident är vicekanslern inte ett av Tysklands grundlagsämbeten. Kanslern har rätt att utse en av Tysklands regerings ministrar som sin temporära ställföreträdare, men vicekanslern blir inte automatiskt ny förbundskansler i händelse av dennes död eller förtida avgång. Vicekanslern har som ställföreträdare rätt att utöva alla kanslerns plikter i dennes frånvaro; det har dock aldrig prövats om vicekanslern exempelvis även har rätt att kräva en förtroendeomröstning för kanslern i Tysklands förbundsdag.

Historia

Vicekanslerer före 1949

Ämbetet skapades ursprungligen under det Tyska kejsardömet i mars 1878 genom Stellvertretungsgesetz, som gav Tysklands rikskansler, då Otto von Bismarck, rätt att utse en ställföreträdare bland ministrarna. Den förste ställföreträdaren blev Otto zu Stolberg-Wernigerode.

Tyska kejsardömet

Otto zu Stolberg-Wernigerode, vicekansler under Otto von Bismarck 1878-1881.

Tysklands rikskanslers ställföreträdare:

1. Otto zu Stolberg-Wernigerode, 1 juni 1878 - 20 juni 1881.
2. Karl Heinrich von Boetticher, 20 juni 1881 - 1 juli 1897, inrikesminister.
3. Arthur von Posadowsky-Wehner, 1 juli 1897 - 24 juni 1907, inrikesminister.
4. Theobald von Bethmann Hollweg, 24 juni 1907 - 14 juli 1909, inrikesminister.
5. Clemens von Delbrück, 14 juli 1909 - 22 maj 1916, inrikesminister.
6. Karl Helfferich, 22 maj 1916 - 9 november 1917, inrikesminister till 23 oktober 1917.
7. Friedrich von Payer (FVP), 9 november 1917 - 10 november 1918.

Weimarrepubliken

Första regeringssammanträdet för Philipp Scheidemanns regering, 13 februari 1919. Ställföreträdande ministerpresident Eugen Schiffer är tredje från vänster.

Motsvarande ämbete existerade även under Weimarrepublikens konstitution.

Ställföreträdande ministerpresidenter:

• Eugen Schiffer (DDP), 13 februari - 19 april 1919, finansminister.
• Bernhard Dernburg (DDP), 30 april - 20 juni 1919, finansminister.
• Matthias Erzberger (Zentrum), 21 juni - 3 oktober 1919 (till 14 augusti 1919 som ställföreträdande ministerpresident), finansminister.

Ställföreträdande rikskanslerer:

• Eugen Schiffer (DDP), 3 oktober 1919 - 27 mars 1920, justitieminister.
• Erich Koch-Weser (DDP), 27 mars 1920 - 21 juni 1920, inrikesminister.
• Rudolf Heinze (DVP), 25 juni 1920 - 4 maj 1921, justitieminister.
• Gustav Bauer (SPD), 10 maj 1921 - 14 november 1922, statskasseminister.

Posten vakant 1922-1923.

• Robert Schmidt (SPD), 13 augusti 1923 - 3 november 1923, återuppbyggnadsminister.
• Karl Jarres (DVP), 30 november 1923 - 15 december 1924, inrikesminister.

Posten vakant 1925-1927

• Oskar Hergt (DNVP), 28 januari 1927 - 12 juni 1928, justitieminister.

Posten vakant 1928-1930.

• Hermann Dietrich (DDP och DStP), 30 mars 1930 - 30 maj 1932, finansminister från 26 juni 1930.

Posten vakant 1932-1933.

Under Nazityskland

Franz von Papen, vice rikskansler under Adolf Hitler 1933-1934

Under Nazityskland upphörde posten i och med Franz von Papens avgång 1934.

• Franz von Papen (partilös), 30 januari 1933 - 7 augusti 1934.

Rollen övertogs 1934 av Rudolf Hess (NSDAP) och sedermera 1941 av Martin Bormann (NSDAP), båda i egenskap av Führerns ställföreträdare. Ingen av de personer som haft posten kom att efterträda Hitler under krigets slutfas 1945.

Vicekanslerer under förbundsrepubliken 1949–

Walter Scheel, 1974

Hans-Dietrich Genscher, 1989.

Joschka Fischer, vicekansler under Gerhard Schröder.

I artikel 69, första stycket i Tysklands grundlag (Grundgesetz), som trädde i kraft i Västtyskland 23 maj 1949, omnämns vicekanslerns roll, genom att förbundskanslern har rätt att utse en ställföreträdare bland ministrarna; rollen kallas officiellt Stellvertreter des Bundeskanzlers.

Den ende vicekansler under Förbundsrepubliken Tysklands historia som temporärt trätt i funktion som förbundskansler är Walter Scheel, 7-16 maj 1974, efter att Willy Brandt avgått och förbundspresidenten Gustav Heinemann givit Scheel i uppdrag att temporärt leda regeringen.

Inom Tysklands regering har praxis varit att posten tilldelas partiledaren för det näst största partiet inom regeringskoalitionen, ofta tillsammans med posten som Tysklands utrikesminister. Vicekanslern Olaf Scholz (SPD) som tillträdde 2018 är samtidigt finansminister.

Lista över vicekanslerer sedan 1949

Förbundskanslerns ställföreträdare
Nr		Namn	Tillträde	Frånträde	Dagar i ämbetet	Parti	Ministerpost	Kansler (regering)
	1	Franz Blücher (1896–1959)	20 september 1949	29 oktober 1957	2961	FDP/FVP	Marshallplanen	Adenauer (I • II)
	2	Ludwig Erhard (1897–1977)	29 oktober 1957	16 oktober 1963	2179	CDU	Näringsliv och teknologi	Adenauer (III • IV • V)
	3	Erich Mende (1916–1998)	17 oktober 1963	28 oktober 1966	1108	FDP	Inomtyska relationer	Erhard (I • II)
			Ämbetet vakant		10
	4	Hans-Christoph Seebohm (1903–1967)	8 november 1966	1 december 1966	23	CDU	Trafik	Erhard (II)
	5	Willy Brandt (1913–1992)	1 december 1966	21 oktober 1969	1056	SPD	Utrikes	Kiesinger (I)
	6	Walter Scheel (född 1919)	22 oktober 1969	16 maj 1974	1667	FDP	Utrikes	Brandt (I • II)
	7	Hans-Dietrich Genscher (född 1927)	16 maj 1974	17 september 1982	3046	FDP	Utrikes	Schmidt (I • II • III)
	8	Egon Franke (1913–1995)	17 september 1982	1 oktober 1982	15	SPD	Inomtyska relationer och Utrikes	Schmidt (III)
			Ämbetet vakant		2
	9	Hans-Dietrich Genscher (född 1927)	4 oktober 1982	18 maj 1992	3514	FDP	Utrikes	Kohl (I • II • III • IV)
	10	Jürgen Möllemann (1945–2003)	18 maj 1992	21 januari 1993	248	FDP	Näringsliv	Kohl (IV)
	11	Klaus Kinkel (född 1936)	21 januari 1993	27 oktober 1998	2105	FDP	Utrikes	Kohl (IV • V)
	12	Joschka Fischer (född 1948)	27 oktober 1998	22 november 2005	2583	GRÜNE	Utrikes	Schröder (I • II)
	13	Franz Müntefering (född 1940)	22 november 2005	21 november 2007	729	SPD	Arbete och social	Merkel (I)
	14	Frank-Walter Steinmeier (född 1956)	21 november 2007	28 oktober 2009	707	SPD	Utrikes
	15	Guido Westerwelle (1961–2016)	28 oktober 2009	16 maj 2011[1]	565	FDP	Utrikes	Merkel (II)
	16	Philipp Rösler (född 1973)	16 maj 2011[1]	17 december 2013	947	FDP	Näringsliv och teknologi
	17	Sigmar Gabriel (född 1959)	17 december 2013	14 mars 2018	1 549	SPD	Näringsliv och teknologi	Merkel (III)
	18	Olaf Scholz (född 1958)	14 mars 2018	8 december 2021	1 365	SPD	Finans	Merkel (IV)
	19	Robert Habeck (född 1969)	8 december 2021	nuvarande		GRÜNE	Näringsliv & Klimatvärn	Scholz (I)

Källor

1. ^ [ ] ”Philipp Rösler neuer Vizekanzler”. Förbundsregeringen. 18 maj 2011. Arkiverad från originalet den 4 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110604100834/http://www.bundesregierung.de/nn_1264/Content/DE/Artikel/2011/05/2011-05-18-vizekanzler-roesler.html. Läst 18 maj 2011. 

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Vizekanzler (Deutschland).