År 1948 var han assistent hos K.W. Gullers och en kortare tid hos Sten Didrik Bellander. Från 1948 var han verksam som frilansfotograf med uppdrag för bland annat tidningen Vi.
Johnson var en av de medverkande i utställningen ”Unga Fotografer” 1949 i Stockholm. Han vistades i Paris under flera år runt 1950 tillsammans med svenska fotografkollegor, en vistelse som kom att prägla mycket av hans framtida stil. Han utförde på 1950- och 1960-talen fotouppdrag åt dåvarande Stockholms stads gatukontor, där han bland annat dokumenterade gatukontorets arbete.
Tore Johnson kom att bli mest känd för sina verklighetsnära men samtidigt poetiska bilder av storstadens miljöer och människor, såväl inom som utom landet, bland annat i Kongo, USA, Frankrike och i Arktisregionen. Hans arkiv ingår sedan 2002 i Nordiska museets samlingar.
Tore Johnson pryder också konvolutet på Imperiets sista LP från 1988, med fotot ”strippan” Finnerödja från 1956 samt sex fotot på baksidan från samma serie. Han är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.
Bibliografi
Dagbok från Schweiz. Text Eyvind Johnson. Bonniers 1949.
Paris hemliga tecken. Text Göran Schildt. Wahlström och Widstrand 1952.
