Bröderna blev tidigt musikintresserade då de växte upp i en musikalisk familj med en gitarrist till far, och dök först upp på radio där de sjöng tillsammans med sin pappa Ike Everly och mamma Margaret Everly som "The Everly Family" redan på 1940-talet. När bröderna fortfarande gick i gymnasiet fick de uppmärksamhet från framstående Nashville-musiker som Chet Atkins, som började marknadsföra dem nationellt.
1957 kom deras första riktiga hit "Bye Bye Love" (#2) och under det sena 1950-talet och tidiga 1960-talet kom hits som "Wake up Little Susie" (#1), "All I have To Do Is Dream" (#1), "Bird Dog" (#1), "Problems" (#2), "Cathy's Clown" (#1) och "Crying In The Rain" (#6). Siffrorna inom parentes härrör sig från den amerikanska Billboard-listan.
I juli 1973 var bägge bröderna trötta på varandra och gick skilda vägar under tio år. Brödernas respektive solokarriärer gick dock inte hem bland publiken, förutom Phil Everly-singeln "She Means Nothing To Me" som med draghjälp av Cliff Richard nådde nionde plats på Englands-listan 1983.
Efter att ha turnerat ihop med Simon and Garfunkel2003 och 2004 som gästartister gav sig The Everly Brothers ut på turné i England november – december 2005 efter ett längre uppehåll. Planerade konserter i Las Vegas i början av 2006 ställdes dock in utan någon förklaring.
Något mer framträdande som duo blev det inte efter december 2005, eftersom Phil Everly avled i januari 2014. Don Everly avled den 21 augusti 2021.[3]
Diskografi
The Everly Brothers på 1980-talet.The Everly Brothers under en konsert 2006.
