1851 hölls Londonutställningen i Hyde Park, London, till vilken byggnaden Kristallpalatset byggdes. Utställningen var en stor succé, och prins Albert, prinsgemålen föreslog skapandet av en permanent serie av byggnader i området, som kom att bli känt som Albertopolis. Utställningens kommission köpte därefter Gore House med tillhörande mark (där Royal Albert Hall står idag) på berådan av prinsen. 1861 dog prins Albert utan att ha fått se sina planer verkställas. Ett minnesmärke i hans ära föreslogs för Hyde Park, med en stor konserthall mittemot.
Förslaget godkändes och platsen köptes med lite av vinsten från utställningen. Efter att de resterande pengarna samlats ihop, skrev drottning Victoria på ett Royal Charter i April 1867, som godkände byggstarten av huset. Den 20 maj samma år lade hon själv dit grundstenen.[3] Konserthuset designades av Captain Francis Fowke och Henry Young Darracott Scott hos Royal Engineers, och byggdes av Lucas Brothers.[4] Husets design var väldigt influerat av antika amfiteatrar, men hade även fått designidéer från Gottfried Semper under tiden han jobbade på South Kensington Museum. Den nyligen öppnade Cirque d'Hiver i Paris sågs av pressen som designen att överträffa. Hallen byggdes huvudsakligen av tegelstenar av märket Fareham Red Brick, med terrakottadekorationer gjorda av Gibbs and Canning Limited i Tamworth. Kupolen (designad av Rowland Mason Ordish) på toppen gjordes av smidesjärn och glaserades även. Kupolens järnram sattes ihop på prov i Manchester, sedan togs den isär igen och transporterades till London via häst och vagn. När kupolen var på plats och stödramen skulle avlägsnas fanns endast volontärarbetare kvar, om strukturen skulle falla ihop, vilket den gjorde, men bara 5⁄16 tum. Konserthuset planerades att vara klart juldagen 1870 och drottningen besökte bygget några veckor i förväg för att inspektera.[5]
Den officiella öppningsceremonien av konserthuset hölls den 29 mars 1871. Ett välkomsttal hölls av Edvard VII av Storbritannien, då drottning Victoria var för betagen för att tala. Drottningen anmärkte vid ett tillfälle att konserthuset påminde henne om den brittiska konstitutionen.[3]
En konsert följde, då konserthusets akustikproblem blev uppenbara. Ingenjörer försökte först att dämpa det stora ekot med en stor duk hängandes över kupolen. Detta fungerade som en tillfällig lösning, och skärmade även av solen för besökarna, men problemet var inte helt löst. Det sades skämtsamt att Royal Albert Hall var "the only place where a British composer could be sure of hearing his work twice" (den enda konserthallen där kompositören får höra sitt verk spelas två gånger).
I juli 1871, framförde den franska organisten Camille Saint-Saëns stycket Church Scene från Faust av Charles Gounod. Orkestern beskrev hans prestation som "en exceptionell och framstående artist ... effekten var mest underbar."
Konserthuset använde sig ursprungligen av gas för att få belysning. Huset hade ett specialsystem där tusentals gaslyktor tändes inom loppet av tio sekunder. Trots att elektriskt ljus demonstrerades i huset så tidigt som 1873[6], installerades det inte förrän 1888.[3]
I maj 1877 dirigerade Richard Wagner den första halvan av de åtta konserter som utgjorde Grand Wagner Festival. Han lät sedan Hans Richter dirigera, och satt själv i en armstol vid sidan av scenen under resten av varje konsert. Wagners fru Cosima, dotter till ungerska virtuospianisten och kompositören Franz Liszt, fanns i publiken.
Vinklubben The Wine Society grundades i huset den 4 augusti 1874,[7] efter att stora mängder av vintunnor som glömts bort hade hittats i källaren. Ett antal luncher hölls för att presentera vinerna, och General Henry Scott föreslog instiftandet av ett företag för att köpa och sälja viner.[8]
1911 framförde den ryska pianisten och kompositören Sergei Rachmaninoff en del av London Ballad Concert. Framförandet innefattade hans "Prelude in C-sharp minor" och "Elegie in E-flat minor".[10]
1933 höll den tyska fysikern Albert Einstein sitt 'Einstein Meeting' i huset.[11]
1936 hölls ett möte som firade det brittiska riket, på Joseph Chamberlains födelsedag. I oktober 1942 fick huset mindre skador av bombningar under andra världskriget, men lämnades mestadels orörd då tyska piloter såg dess särskilda struktur som ett landmärke.[6]
1949 byttes den stora duken som dämpat konsertsalens eko ut till aluminiumpaneler under glastaket, i ett nytt försök att utesluta ekot i salen. Problemet löstes inte helt förrän 1969 då ett flertal akustikskivor av fiberglas installerades under taket.[3] 1968 var konserthuset värd för årets upplaga av Eurovision Song Contest[12] och 1969-1989 anordnades skönhetstävlingen Miss World i huset.[13]
Från 1996 till 2004 pågick ett flertal renoveringar och uppgraderingar i huset för att kunna möta nästa decenniets konserter. Trettio "diskreta projekt" designades och installerades utan att behöva avbryta några pågående föreställningar. Bland annat så installerades ny ventilation, fler restauranger och barer, nya sittplatser och mer tekniska förutsättningar. Även backstageområdet gjordes om. Sittplatserna byggdes om under fyra veckor i juni 1996, och gav då besökarna mer benutrymme och bättre sikt.[14]
Tennis spelades först i huset mars 1970, och tennisturneringen ATP Champions Tour Masters har hållits varje december sedan 1997.[22][23]
Filmpremiärer
Konserthuset har visat ett flertal filmer sedan stumfilmseran. Under 1920-talet var det även den enda platsen i London som visade The Queen of Sheba, regisserad av William Fox.
Royal Albert Hall har även stått värd för ett flertal premiärer. I urval:
Konserthuset är värd för hundratals evenemang och aktiviteter vid sidan av deras huvudsal. Det hålls regelbundet gratis konstutställningar i korridoren på bottenvåningen, som kan beskådas vid ett event, eller på speciella visningsdatum.
Besökare kan även få en rundtur i konserthuset under de flesta dagar som huset är öppet. Den vanligaste turen är Grand Tour på en timme, som visar de flesta områden, bland annat konsertsalen, galleriet och matsalen Royal Retiring Room.[28] Det hålls även andra turer, bland annat Story of the Proms, Bakom kulisserna, Inside Out och skolresor. Barnturen inkluderar berättelser och musiksessioner för barn upp till 4 år.
Veckoevent
"Live Music in Verdi" äger rum i den italienska restaurangen på fredagskvällar med olika artister varje vecka.
"Late Night Jazz" hålls i Elgarrummet, i regel på torsdagskvällar.
"Classical Coffee Mornings" hålls på söndagar i Elgarrummet med musiker från Royal College of Music tillsammans med drycker och bakverk.
Söndagsbrunchevenemang äger rum i italienska restaurangen Verdi tillsammans med olika musikgenrer.[29]
Återkommande artister
Eric Clapton spelar regelbundet i konserthuset. Sedan 1964 har Clapton gjort över 200 konserter i huset, och har sagt "att spela på konserthuset känns som att spela i mitt vardagsrum".[30][31][32] I december 1964 gjorde Clapton sitt första framträdande i konserthuset, tillsammans med gruppen the Yardbirds. Även hans band Cream höll sina sista konserter på konserthuset. Clapton anstiftade även Concert for George, som hölls i konserthuset den 29 november 2002 för att hylla Claptons långtida vän och förre BeatlenGeorge Harrison. Clapton passerade 200 konserter i huset 2015.[32]
David Gilmour spelade i konserthuset under turnéerna för två soloalbum. Han släppte även ett livealbum från konserthuset, inspelat under tre kvällar i september 2006 med titeln Remember That Night. Konserterna gästades bland annat av Robert Wyatt och David Bowie (som sjöng på låtarna "Arnold Layne" och "Comfortably Numb"). Konserten sändes på TV av BBC One den 9 september 2007 och igen den 25 maj. Gilmour besökte återigen konserthuset fem kvällar i rad i september 2015, och avslutade även sin turné Rattle That Lock Tour i september 2016, då han spelade fyra kvällar i konserthuset. Han närvarade även på ett Teenage Cancer Trust event den 24 april 2016.
Den tyska orkesterledaren James Last gjorde 90 framträdanden på konserthuset mellan 1973 and 2015, vilket gör honom till den utländska person som spelat i huset flest gånger.[36]
Även en konsert av Creedence Clearwater Revival har blivit felmärkt. Ett livealbum med titeln The Royal Albert Hall Concert släpptes 1980. När skivbolaget Fantasy Records upptäckte att inspelningen på albumet i verkligen tagit plats i Oakland Coliseum döptes albumet om till endast The Concert.
Referenser i popkultur
En stor väggmålning av Peter Blake med titeln Appearing at the Royal Albert Hall, finns i konserthusets Café Bar. Den avtäcktes i april 2014 och visar mer än 400 berömda personer som har uppträtt på scen.[37]
I read the news today, oh boy
four thousand holes in Blackburn, Lancashire
and though the holes were rather small
they had to count them all
now they know how many holes it takes to fill the Albert Hall
I'd love to turn you on.