Björkman var redaktör på filmtidskriften Chaplin 1964–1972 och har med stort engagemang skrivit en rad böcker om filmkonsten och intervjuböcker med bland andra Ingmar Bergman, Woody Allen och Lars von Trier.[1]
Filmskapande
Som regissör debuterade han med kortfilmen Letitia 1964 och långfilmsdebuterade med Jag älskar, du älskar 1968. 1972 gjorde han den amerikanska filmen Georgia, Georgia om den svarta amerikanska sångerskan Georgia Martin och 1975 fick han sitt konstnärliga genombrott med Den vita väggen, och huvudrollsinnehavaren Harriet Andersson blev flerfaldigt prisbelönad för sin roll som frånskild hemmafru.[1]
Efter att ha gjort ett flertal internationellt spridda dokumentärfilmer om bland annat Ingmar Bergman tillfrågades Björkman inför 100-årsjubileet av Ingrid Bergmans födelse av dottern Isabella Rossellini med syskon om han ville åta sig att göra en minnesfilm om skådespelerskan, baserad på hennes privata dagböcker och smalfilmer från familjens privata samling. Det resulterade i tvåtimmarsfilmen Jag är Ingrid, som väckte uppmärksamhet vid premiärvisningen på Filmfestivalen i Cannes 2015, där Ingrid Bergman var festivalens huvudpersonlighet för året.
Familj och övrigt
Björkman har ofta samarbetat med och sammanlevde länge med författarinnan Sun Axelsson. Han har även gjort översättningar för ett stort antal konstnärliga, utländska biograffilmer till svenska.
1987 nominerades han för bästa film vid International Fantasy Film Award i Fantasporto för filmen Bakom jalusin.[1][3] 1999 fick han Jurgen Schildt-priset och han tilldelades 2004 års stipendium ur Elisabeth Sörensons Minnesfond med motiveringen "Stig Björkman är som författare och journalist inom filmens område folkbildande, genreöverskridande och genuint intresserad av all sorts film.
Stig Björkman har under en lång följd av år verkat i Elisabeth Sörensons anda."[4]
