Stig Evert Gunnar Andersson, född 10 oktober 1925 i Backa församling, död 20 april 2005 i Uddevalla,[1] var en svensk fotbollsspelare som representerade Gais i allsvenskan åren 1947–1954 och var med och vann SM-guld med klubben 1954. Han tilldelades guldmedaljen trots att han mitt under säsongen 1953/1954 lämnade Gais för IK Oddevold.
Andersson kom som vänsterinner till Gais från Hisingstads IS i division III vintern 1946/1947,[2] och debuterade för klubben säsongen 1947/1948. Hans teknik, passningsskicklighet och strategiska blick gjorde att han blev den speldirigent som Gais länge hade saknat.[3] Säsongen 1951/1952 flyttades han ner på vänsterhalven, även det med gott resultat, då han under säsongen togs ut till spel i både A- och B-landslaget.[4] Under vinteruppehållet av Gais blivande guldsäsong 1953/1954 lockades han av Gustaf B. Thordén till storsatsande Uddevallaklubben IK Oddevold, då i division III.[5][6] Trots att han inte var med under säsongsavslutningen tilldelades han guldmedaljen, då han hade spelat fler matcher än sin ersättare Arne Lund (13 mot 9).[7] Han var den förste av flera gaisare som lockades över till Oddevold; även Ingemar Eriksson och Sanny Jacobsson gick till Uddevallaklubben hösten därpå.
Andersson spelade sammanlagt 142 matcher för Gais och gjorde 21 mål.[8] För Oddevold blev det totalt 93 matcher och tio mål åren 1954–1958, och 13 ytterligare matcher 1964.[9]
Andersson spelade tre A-landskamper för Sverige mellan 1951 och 1953. Han spelade även sex B-landskamper 1947–1953.[10]
Senare Gaisspelaren Gunder Högström är kusinbarn till Andersson.[11][källa behövs]