Stephen Poyntz, född 1685, död 1750, var en engelsk diplomat, svärfar till John Spencer, 1:e earl Spencer, morfar till George Spencer, 2:e earl Spencer.
Poyntz var en tid privatsekreterare åt lord Townshend, vann i hög grad dennes förtroende och kom därigenom in på den diplomatiska banan. Han var brittiskt sändebud i Stockholm september 1724-september 1727 och hade där till uppgift att motarbeta holsteinska partiet och det ryska inflytandet.
Till en början hyste Poyntz och Arvid Horn en viss misstro mot varandra, i det att Poyntz var missbelåten över det inte minst genom Horns medverkan tillkomna produktplakatet av den 10 november 1724, vari han såg ett obehagligt ingrepp i Englands handelsfrihet, och Horn å sin sida misstänkte Poyntz för att gynna kung Fredrik I:s maktutvidgningsplaner.
Sedan emellertid Poyntz för Horn röjt några av holsteinske ministern i Paris, Carl Gustaf Cederhielm, om Horn utspridda, för dennes ställning inom rådet farliga rykten, började våren 1725 mellan de båda statsmännen en livlig och förtrolig samverkan, omsider utmynnande i Sveriges accession (14 maj 1727) till Hannoverska alliansen av 3 september 1725.
Poyntz rörde sig under de långvariga förhandlingarna inom rådet och vid riksdagen härom med rätt ansenliga penningmedel, så att Walpole, som i övrigt var belåten med den smidige diplomatens verksamhet, fann den en smula dyrbar för statskassan.
Poyntz vistades 1728-30 i Frankrike för utförande av åtskilliga diplomatiska uppdrag, blev därpå guvernör åt Georg II:s yngre son hertigen av Cumberland och var sedermera alltjämt dennes förtrognaste rådgivare. Poyntz hade under äldre år rätt stort inflytande vid engelska hovet och blev 1735 medlem av privy council.
Källor
![]()
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Poyntz, Stephen, 1904–1926.
