Selous viltreservat ligger i sydöstra Tanzania och har en yta på 50 787 km² vilket gör Selous till det näst största skyddade området i Afrika som dessutom är relativt opåverkat av människan. Reservatet upptogs 1982 på Unescos världsarvslista.[1][2]
I Selous är safari till fots tillåtet, vilket inte är så vanligt. Större delen av reservatet besöks knappt av människor på grund av den stora förekomsten av tsetseflugor.
Historia
Rufijifloden i Selous viltreservat
Delar av det nuvarande området blev jaktreservat 1905 under det dåvarande protektoratet Tyska Östafrika och 1912 fanns fyra reservat i området med en sammanlagd yta på 2 500 km². 1922 kungjordes området som Selous viltreservat av britterna då de fått Tanganyika som mandatområde av Nationernas Förbund. Mellan 1936 och 1947 vidgades reservatets gränser ett flertal gånger för att inkludera elefanternas vandringar och för att flytta lokalinvånare. 1964 tillkom de närliggande Mikumi nationalpark och Kilombero viltkontrollområde. 1980 blev Selous viltreservat ett nationellt projekt som särskilt skyddat områden och reservatet upptogs som världsarv 9 december 1982. 1994 etablerades den närliggande Udzungwabergens nationalpark.[1][3]
Selous är uppkallat efter den brittiske officeren, jägaren och upptäcktsresanden Frederick Selous som dödades i reservatet vid Rufijifloden 1917 av tyskarna.[1]
Den bästa tiden för att se viltet är torrperioden från juni till november. Mellan december och februari är fortfarande förutsättningarna att se viltet goda, men det kan vara ganska varmt och fuktigt. Regnperioden från januari till april är bästa tiden för fågelskådning. Under regnperioden blir många vägar svårfarbara.[2]
Kommunikationer
Bilvägen in i Selous fungerar bara under torrperioden. De flesta flyger in från Dar es-Salaam.[2]
