PROFILBARU.COM

	Gycklarörn; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Släkte	Terathopius; Lesson, 1830
Art	Gycklarörn; T. ecaudatus
Vetenskapligt namn
	§ Terathopius ecaudatus
Auktor	(Daudin, 1800)
Utbredning

Gycklarörn^[2] (Terathopius ecaudatus) är en afrikansk fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.^[3] Den har ett helt unikt utseende, med mycket långa vingar och kort stjärt. Arten minskar kraftigt i antal, så pass att IUCN listar den som starkt hotad.

Kännetecken

Utseende

Gycklarörnen är en medelstor örn (kroppslängd på 50–60 centimeter, vingspann på 170–190) med helt egenartade proportioner. Vingarna är mycket långa med utbuktande bakkant på vingen och samtidigt spetsig hand. Stjärten är vidare mycket kort så att fötterna hos en vuxen fågel sticker ut baktill. Den har även en mycket karakteristisk snabb och fjädrande flykt där vingarna hålls i ett djupt "V".^[4]

Dräktmässigt är vuxen fågel övervägande svart med rostbrun rygg och stjärt. Vingundersidorna är övervägande vita, där hanen har svarta vingpennor och honan vita med svart kant. Vaxhud och fötter är lysande orangeröda.^[4]

Ungfågeln är mer lik andra rovfåglar med längre stjärt och färgad som en mörk vråk. Den har likväl de något udda formade vingarna.^[4]

Läten

Gycklarörnens läte beskrivs i engelsk litteratur som ett högljutt skällande "kow-wah".^[5]

Utbredning och systematik

Arten förekommer på savann och i törnbuskmark i Afrika söder om Sahara.^[3] Den har även setts i Irak, Israel och Tunisien^[1] samt i norra Egypten^[4] I maj 2012 sågs också en ungfågel flyga in till spanskt territorium från Afrika i Punta Carnero, Algeciras, Cádiz.^[6]

Släktskap

Arten är den enda i släktet Terathopius, närmast släkt med hjälmörnar, ormörnar och den filippinska apörnen.^[7]

Ekologi

Gycklarörnen återfinns i savann och öppet skogslandskap där den framför allt lever av fåglar som duvor och flyghöns, men också små däggdjur och as. Fågeln ses ofta i luften glidande på låg höjd.^[8] Den häckar mellan december och mars och lägger ett enda ägg i ett välgömt bo i ett träd. Honan ruvar i 42–43 dagar. Gycklarörnar bildar par för livet och använder samma bo år efter år.

Status

Gycklarörnen har minskat relativt kraftigt i antal till följd av förgiftning och habitatförlust, med hela 50–75 % de senaste knappt 50 åren. Fram till 2020 kategoriserade internationella naturvårdsunionen IUCN gycklarörnen som nära hotad, men uppgraderade därefter dess hotstatus till starkt hotad (EN).^[1]

Namn

Gyklarörnens släktesnamn Terathopius kommer från en kombination av grekiska teras eller teratos, "under" (bokstavligen "meteor"), och ops eller opos för "utseende", det vill säga "förunderligt utseende". Artnamnet ecaudatus betyder "utan stjärt".^[2]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2020 Terathopius ecaudatus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
^ [a b] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 411. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235
^ Tarsiger.com Fynd av gycklarörn i västpalearktis
^ Lerner, H.R.L., and D.P. Mindell (2005), Phylogeny of eagles, Old World vultures, and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 327-346.
^ Kemp, AC & Begg KS 2001. Comparison of time-activity budgets and population structure for 18 large-bird species in the Kruger National Park, South Africa. Ostrich, Vol.72, No.3-4, p.179-184