Sara Lidman växte upp på en mindre gård i byn Missenträsk i Västerbotten som dotter till makarna Andreas och Jenny Lidman. Under en sanatorievistelse i ungdomen kom hon i kontakt med böcker vilket ledde till att hon tog realexamen per korrespondens. Efter att ha avlagt studentexamen som privatist och innehaft diverse tillfälliga anställningar började hon studera vid Uppsala universitet, där hon avlade filosofie kandidatexamen 1949. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet var Lidman gift med läkaren och röntgenologen docent Hans Gösta Skarby (1907–2003) när hennes första bok Tjärdalen kom ut 1953. På 1950-talet hade hon en flerårig romans med sin författarkollega Ivar Lo-Johansson.[3][4]
År 1960–1961 bodde Lidman i Sydafrika där hon bland annat träffade den framtida nobelpristagaren Nadine Gordimer. I Johannesburg upplevde Lidman apartheid-systemet och inspirerades till sin senare bok Jag och min son (1961). På grund av samröre med den svarte oppositionspolitikern Peter Nthite (1929–2010) åtalades Lidman för brott mot Sydafrikas morallag och hotades med mångårigt fängelsestraff. Åtalet lades ned efter påtryckningar från FN:s generalsekreterare, svensken Dag Hammarskjöld, mot löfte om att Lidman skulle lämna Sydafrika för att aldrig återvända.[5]
Lidman engagerade sig i kampen mot atomvapen, mot apartheid och USA:s krig i Vietnam. Vid mitten av 1970-talet flyttade hon tillbaka till hembyn Missenträsk och skrev bland annat en serie romaner om moderniseringen och koloniseringen av Norrland. Mot slutet av sitt liv bodde hon i en författarbostad på Gammlia i Umeå.
Sara Lidman vilar i familjegraven i sin västerbottniska hembygd på Österjörns kyrkogård, vackert belägen vid Jörnsträsket. "Lev!" uppmanar gravstenen.
Författarskapet
Sara Lidman framstår som en av den svenska litteraturens viktigaste författare under 1900-talet. Som romanförfattare har hon skapat sig ett eget språk, en poesiprosa som väver samman det bibliska med det dialektala, det sköra med det burleska, det översinnliga med det vardagliga. Det språkligt banbrytande följer henne från debuten 1953 till det mäktiga Jernbaneeposet 1975–1985. Politiskt är hon mest känd för sin agitation under Vietnamkriget då hon spelade en avgörande roll för att vända opinionen. Men hennes engagemang sträcker sig från debatten om svenskt atomvapen 1958–1959 till kriget mot Irak 2003 och gäller praktiskt taget alla orättvisor och missförhållanden: kolonialism, apartheid, pornografi, glesbygdsutarmning, miljöförstöring, litterär förflackning (det hon kallar kioskvälde), orimliga arbetslivsförhållanden. Som debattör och agitator utvecklade hon ett språk med en sällan hörd förening av saklighet, känslostyrka, snabbhet och rörlighet. Om en av hennes debattböcker skriver Karl Vennberg: "Och det som i sista hand betvingar: viljans renhet, hos henne på ett unikt sätt förenat med värme, vädjan och levande samhörighet."
Sammanlagt utkom Sara Lidman med ett tjugotal romaner. De första fyra utspelas i Västerbotten under tidigt 1900-tal och har som huvudscen hennes skapelse Ecksträsk, X-träsk, byn i världen. Hon slog igenom stort; debutromanenTjärdalen slog ett försäljningsrekord som stod sig till 1976 och har kallats en av 1900-talets mest lyskraftiga svenska romandebuter. Litteraturprofessorn Annelie Bränström-Öhman har beskrivit den som "en generationsroman, för den dåtida landsbygdens och i synnerhet den norrländska glesbygdens ungdomar".[6] Hösten 2016 turnerade Riksteatern landet runt med en musikteaterversion av romanen Tjärdalen.[6]
Jernbanesviten
Med "Jernbanesviten" (1977–1999) – en romanserie som målar upp ett avgörande skede i den moderna tidens ankomst till norra Sverige: järnvägen och uppköpen av skog – kom Lidman att betraktas som en av Sveriges allra främsta författare.
Romanernas huvudperson är Didrik Mårtensson, en småbrukarson som driven av sin lidelse för "jernbanan" – för honom det medel som skall bryta byns isolering – blir socknens ordförande och en av de ledande i trakten. Han snärjs av de kapitalistiska krafterna, anklagas för förskingring och fängslas; ironiskt nog sänds han som fånge på ett av de första tåg som trafikerar banan. Berättelsen speglar universella koloniala förlopp, inte minst i hur erövrarna tar hjälp av en "bygdens son" för att röja väg för exploateringen av ett land. Framför allt bärs den av den mogna författarens fullödiga språk.
Jernbanesviten omfattar fem romaner, med två fristående fortsättningar. De centrala romanerna är Din tjänare hör (1977), Vredens barn (1979), Nabots sten (1980), Den underbare mannen (1980), och Järnkronan (1980). Som fristående fortsättningar till berättelserna i romansviten kan de senare romanerna ses: Lifsens rot (1996) och Oskuldens minut (1999).
Biografi och arkiv
En biografi över Sara Lidman utkom 1998, Sara – i liv och text, skriven av Birgitta Holm, med en lätt reviderad upplaga 2005.
Ett personarkiv efter Lidman finns på Umeå universitetsbibliotek, avdelningen Arkiv och specialsamlingar (tidigare Forskningsarkivet).
Sara Lidman i kulturen
I andras konst
Sara Lidman är också själv föremål för konstnärliga yttringar. Hon figurerar som ett av tio ansikten i Siri DerkertsväggreliefSverigeväggen, uppförd vid Kungsträdgården 1967–69. Sara Lidman (3:a f. v.) är också en av de personer som avbildas i Pye Engströms skulptur Efter badet som sedan 1976 är placerad utanför Västertorpsbadet i Stockholm. I Umeå invigdes 2012 konstverket Lev!, vars 170 meter långa glasvägg i gång-/cykeltunneln under Umeå centralstation utsmyckats med ett 30-tal citat ur Lidmans verk.
2009 fick Lidman en gata på Kungsholmen i Stockholm uppkallad efter sig.[8] Sedan 2015 finns på Norrböle i Skellefteå, kommunen där Sara Lidman är uppvuxen, Anna-Stavas gata och kvarteret Hjortronlandet uppkallade efter hennes verk.[9]
Marta, Marta : en folksaga : [skådespel]. Gröna serien, 99-1927163-2. Stockholm: Bonnier. 1970. Libris8079984
Fåglarna i Nam Dinh : artiklar om Vietnam : utgiven i samarbete med DFFG. Ordfront, 99-0434030-7 ; 20. Eneryda: Ordfront. 1972. Libris31427
Kronotorpens folk : en dokumentation / av Bo Malmberg ; medverkande: kronotorpare och kolonister samt Sara Lidman, Sven Lindqvist, Curt Nordberg (foto) m.fl. Stockholm: LT. 1975. Libris7251726. ISBN 913600622X
Bröd men också rosor. Tema nova, 99-0106580-1. Stockholm: Rabén & Sjögren. 1985. Libris7235733. ISBN 9129571723 - Tillsammans med Per Frostin, Henry Cöster.
Bränström-Öhman, Annelie (2008). "kärlek! och någonting att skratta åt! dessutom": Sara Lidman och den kärleksfulla blicken. Säter: Pang. Libris10894127. ISBN 978-91-976739-1-4
Gravé, Rolf (1969). Biblicismer och liknande inslag i Sara Lidmans Tjärdalen. Lundastudier i nordisk språkvetenskap. Serie B, 0346-8925 ; 4. Lund: Studentlitteratur. Libris494906
Holm, Birgitta (2005). Sara Lidman - i liv och text ([Ny, rev. utg.]). Stockholm: Bonniers. Libris9882338. ISBN 91-0-010868-5
Kerber, Jutta (1989). Sara Lidmans frühe Norrlandsromane. Münstersche Beiträge zur deutschen und nordischen Philologie, 0930-7494 ; 5. Münster: Kleinheinrich. Libris7005298. ISBN 3-926608-26-9
Kjersén Edman, Lena; Bränström Öhman, Annelie; Rittvall, Yvonne (2007). Västerbotten: berättarnas län : Sara Lidman från Missenträsk och världen : en guide till författarskapet och till miljöer i Jernbanesviten. Umeå: Länsbiblioteket i Västerbotten i samarbete med ARCIV (Artist Resource Center in Västerbotten). Libris10708014. ISBN 978-91-633-1958-7
Röster om Sara Lidman: från ABF Stockholms litteraturseminarium i mars 1991, Stockholm. Stockholm: ABF. 1991. Libris7642341. ISBN 91-7448-661-6
Sjöberg, Lina (2006). Genesis och Jernet: ett möte mellan Sara Lidmans Jernbaneepos och bibelns berättelser. Hedemora: Gidlund. Libris10301093. ISBN 978-91-7844-727-5
Thygesen, Marianne (1971) (på danska). Jan Myrdal og Sara Lidman: rapportgenren i svensk 60-tals litteratur (2. opl). Århus: GMT. Libris7728064. ISBN 87-87392-01-1
.jpg)
