Fristaten Sachsen (tyska: Freistaat Sachsen, sorbiska: Swobodny stat Sakska, äldre stavning: Saxen) är ett av Tysklandsförbundsländer och historiskt ett tyskt kungarike och kurfurstendöme, som hade en betydligt större yta än det nuvarande förbundslandet Sachsen. Sachsen gränsar i öster till Polen, i söder till Tjeckien (med Erzgebirge ’malmbergen’, som gräns), i väster till Bayern, Thüringen, Sachsen-Anhalt och i norr till Brandenburg. Huvudstad är Dresden, men den största staden är Leipzig. Sachsen har lite över 4 miljoner invånare (2013) utspridda på 18 413 kvadratkilometer (220 invånare per kvadratkilometer).
Landets namn är uppkallat efter saxarna, en germansk folkstam. 'Saxarnas land' av fornhögtyskasachse 'saxare', 'de svärdbärande'. Av fornhögtyska och gotiskasahs 'stenkniv, svärd' från latinskasaxum 'sten'.[1]
Det tyska förbundslandet Sachsen existerar i sin nuvarande form sedan Tysklands återförening 1990, men Sachsen som namn på en region och stat syftar historiskt även på flera olika områden och statsbildningar omkring floden Elbe från tidig medeltid fram till idag. Deras historiska gränser avviker kraftigt från förbundslandets nuvarande gränser och Sachsen under sin största historiska utsträckning är därför idag fördelat på flera förbundsländer, av vilka Fristaten Sachsen endast är ett.
Sedan 500-talet under folkvandringstiden lämnades Elbeområdet av germanerna, som drog sig västerut, åt slaviska stammar. Senare uppstod en motvåg, och år 929 angrep tyskarna under kung Henrik I av Tyskland (f.d. hertig av Sachsen) slaverna och överskred Elbe, samt byggde fästningen Meissen. Den slaviska befolkningen blev successivt germaniserad. 1089 förlänades området åt Henrik av Eilenburg av huset Wettin, med titeln markgreve av Meissen, och under 1100-talet började tyska bönder flytta hit. Under 1200-talet kodifierades rättspraxisen i Sachsen i Sachsenspiegel, en lagbok på lågtyska av ansenligt rättshistoriskt intresse.
Genom kejsaren Karl IV:s Gyllene bulla fastslogs att hertigarna av Sachsen-Wittenberg även var ärftliga kurfurstar. 1485 delades kurfurstendömet i den övre albertinska delen och den nedre ernestinska delen, där kurfurstevärdigheten kom att tillfalla den ernestinska delen. Efter Schmalkaldiska kriget kom dock Moritz av Sachsen från den albertinska linjen att överta kurfurstevärdigheten och huvuddelen av Sachsens territorium. I samband med detta flyttades även kurfurstendömets huvudstad till Dresden.
Under 1700-talet kom Sachsens granne i norr, Preussen, att utvecklas som krigarstat och 1745 besegrades Sachsen av preussarna i slaget vid Kesselsdorf. Sachsen fick betala en miljon thaler i lösen, men angreps snart på nytt och sjuårskriget (1756-1763) mellan huvudkombattanterna Preussen och Österrike kom till stor del att utspelas på sachsisk mark. Landet förstördes i hög grad av både fientliga och allierade styrkor.
Efter Napoleons nederlag 1813 förlorade Sachsen sin bundsförvant och på grund av troheten mot Napoleon fängslades Fredrik August I av Sachsen en tid i Berlin. Wienkongressen 1815 medförde en förlust av tre femtedelar av statens territorium till Preussen, och Sachsens politiska roll i Tyskland minskade avsevärt i betydelse.
Fristaten Sachsen och DDR-tiden
1918abdikerade Sachsens siste kung, Fredrik August III, och landet blev Fristaten Sachsen (som sedan 1990 åter är statens officiella beteckning).
Andra världskriget, de sovjetiska demonteringarna och förfallet under DDR-epoken skadade Sachsens industri svårt. Idag investerar bland andra VW i delstaten, främst i trakten runt Zwickau. Sedan 1990 har ett flertal olika amerikanska chiptillverkare investerat miljardbelopp i Dresden.
.jpg)
