Rostgräsfågel[2] (Cincloramphus timoriensis) är en fågel i familjen gräsfåglar inom ordningen tättingar.[3] Arten förekommer från Filippinerna till Australien. Beståndet anses vara livskraftigt.
Utseende och läte
Rostgräsfågeln är en stor (18–21 cm) sångfågel, med streckad rostbrub ovansida, ljusare undersida, varmbrun hjässa och lång, kilformad stjärt. Fågeln hörs ofta, med högljudda tjuriga spinnande ljud eller ett längre läte som inleds med ett "tick-tick-tick-tick" och avslutas med en explosiv fallande drill.[4]
Utbredning och systematik
Rostgräsfågeln förekommer från Filippinerna söderut genom Indonesien till Australien. Den delas in i tio underarter med följande utbredning:[3]
Cincloramphus timoriensis tweeddalei – norra och centrala Filippinerna
Cincloramphus timoriensis alopex – Bohol, Cebu och Leyte i centrala Filippinerna
Cincloramphus timoriensis muscalis – södra Nya Guinea
Cincloramphus timoriensis alisteri – norra och östra Australien
Rostgräsfågelns utbredningsområde.
Släktestillhörighet
Rostgräsfågel placeras traditionellt i släktet Megalurus. DNA-studier från 2018[5] visar dock att arterna i Megalurus inte är varandras närmaste släktingar. Rostgräsfågeln och nära släktingen papuagräsfågeln bildar en klad tillsammans med de tidigare lärksångarna i Cincloramphus, fijigräsfågeln, timorgräsfågeln (Buettikoferella) samt arterna i Megalurulus. Författarna till studien rekommenderar att alla dessa placeras i Cincloramphus som har prioritet. De tongivande taxonomiska auktoriteterna International Ornithological Congress (IOC) och Clements et al följer båda dessa rekommendationer.[3][6]
Familjetillhörighet
Gräsfåglarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[7] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Locustellidae.
Status
Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]
^Madge, S. (2020). Tawny Grassbird (Cincloramphus timoriensis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.tawgra3.01
^Alström, P., A. Cibois, M. Irestedt, D. Zuccon, M. Gelang, J. Fjeldså, M.J. Andersen, R.G. Moyle, E. Pasquet, and U. Olsson (2018), Comprehensive molecular phylogeny of the grassbirds and allies (Locustellidae) reveals extensive non-monophyly of traditional genera, and a proposal for a new classification, Mol. Phylogenet. Evol.
^Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
