|
Gräsfåglar
Gräsfåglar[1] (Locustellidae) är en nyligen erkänd familj med små insektsätande sångare, som tidigare ingick i den idag uppdelade familjen sångare (Sylviidae). Familjen omfattar numera drygt 60 arter i elva släkten,[2] med trivialnamnen sångare, smygsångare eller gräsfåglar. Familjen förekommer främst i Eurasien, Afrika och i den australiska regionen.
Utseende och ekologi
Fåglarna inom familjen är ganska små med lång stjärt. Deras fjäderdräkt är genomgående brunaktiga eller sandfärgade och de tenderar att vara större och smalare än cettisångarna. Flera arter har kraftfulla mörka streck på vingar och/eller på undersidan. Flertalet lever i buskmarker och födosöker ofta genom att klättra genom tät undervegetation eller genom att förfölja bytet direkt på marken. De kanske utgör de mest marklevande av alla sångarna, och det finns evolutionära indikationer på att vissa taxa har börjat anpassa sig till att förlora flygförmågan, vilket är mycket ovanligt bland tättingarna.[3]
Systematik
Inom överfamiljen Sylvioidea ("sångare" med flera[4]) är gräsfåglarna närmast besläktade med madagaskarsångarna (Bernieridae), en annan nyligen erkänd familj vars arter tidigare placerades i den idag uppsplittrade familjen sångare. Den amerikanska fågelarten donakobius (Donacobius atricapillus) har visat sig vara närbesläktad med arterna inom familjen gräsfåglar och placeras idag som den egna monotypiska familjen Donacobiidae i överfamilj Sylvioidea.[5]
Sentida genetiska studier har kullkastat tidigare teorier om släktskapen mellan arterna i familjen och vilka arter familjen bör omfatta. De arter som traditionellt ansetts vara gräsfåglar var tidigare fördelade på följande släkten:
Även sex monotypiska arter inkluderades i gruppen: Elaphrornis på Sri Lanka, Chaetornis i Indien, Buettikoferella på ön Timor i Indonesien, Amphilais och Dromaeocercus på Madagaskar och Eremiornis i Australien.
En studie ledd av Per Alström från 2011 visade att de asiatiska medlemmarna av Bradypterus liksom den östasiatiska arten Megalurus pryeri egentligen var en del av Locustella. Vidare verkade de två Cincloramphus-arterna stå nära några Megalurus-arter och inkluderades därför i detta släkte, samt att Amphilais införlivades i det afrikanska Bradypterus.[6] Oliveros et al (2012) fann att två släkten som traditionellt behandlats som timalior faktiskt är en del av familjen, Robsonius i Filippinerna och Malia på Sulawesi.[7]
2018 återkom Per Alströms forskarlag med ytterligare en studie som visade att även Megalurus, Schoenicola och Bradypterus i begränsad mening var polyfyletiska släkten,[8] liksom att Cincloramphus visserligen stod nära några Megalurus-arter, men inte typarten strimgräsfågel. De påvisade också att släktet Locustella i sin nya form egentligen består av två grupper som uppskattas ha separerats från en gemensam förfader för hela 15 miljoner år sedan. Författarna till studien rekommenderar därför att sex östasiatiska arter, bland annat starrsångaren placeras i ett eget nyskapat släkte, som de ger namnet Helopsaltes.
Utifrån Alström et al 2018 kan familjen omstruktureras i tre grupper enligt följande, där den andra och tredje är närmast släkt med varandra.
- GRUPP 1: Filippinska gräsfåglar
- GRUPP 2: Smygsångare
- GRUPP 3: Gräsfåglar
Referenser
- Texten bygger bland annat på en översättning av engelskspråkiga wikipedias artikel Megaluridae, läst 2010-10-31
Noter
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Alström, P., Cibois, A., Irestedt, M., Zuccon, D., Gelang, M., Fjeldså, J., Andersen, M.J., Moyle, R.G., Pasquet, E. & Olsson, U. (2018) Comprehensive molecular phylogeny of the grassbirds and allies (Locustellidae) reveals extensive non-monophyly of traditional genera, and a proposal for a new classification, Molecular Phylogenetics and Evolution, vol.127, sid:367–375
- ^ del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew & Sargatal, Jordi (eds.) (2006): Handbook of Birds of the World (Volume 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers). Lynx Edicions, Barcelona. ISBN 84-96553-06-X
- ^ "Systematic relationships and biogeography of babblers (Aves, Timaliidae)". Nrm.se. Läst 23 juli 2013.
- ^ Alström, P.; Ericson, P.G.P.; Olsson, U. & Sundberg, P. (2006): Phylogeny and classification of the avian superfamily Sylvioidea. Molecular Phylogenetics and Evolution 38(2): 381–397. doi:10.1016/j.ympev.2005.05.015 PDF fulltext Arkiverad 27 juni 2021 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Alström, P., S. Fregin, J.A. Norman, P.G.P. Ericson, L. Christidis, and U. Olsson (2011b), Multilocus analysis of a taxonomically densely sampled dataset reveal extensive non-monophyly in the avian family Locustellidae, Mol. Phylogenet. Evol. 58, 513-526.
- ^ Oliveros, C.H., S. Reddy, and R.G. Moyle (2012), The phylogenetic position of some Philippine “babblers” spans the muscicapoid and sylvioid bird radiations, Mol. Phylogenet. Evol. 65, 799-804.
- ^ Alström, P., A. Cibois, M. Irestedt, D. Zuccon, M. Gelang, J. Fjeldså, M.J. Andersen, R.G. Moyle, E. Pasquet, and U. Olsson (2018), Comprehensive molecular phylogeny of the grassbirds and allies (Locustellidae) reveals extensive non-monophyly of traditional genera, and a proposal for a new classification, Mol. Phylogenet. Evol.
Källor
Externa länkar
|
|
