PROFILBARU.COM

Paris–Tours
Lokalt namn:	Paris–Tours
Region:	Norra Frankrike
Datum:	Första halvan av oktober
Typ:	Endagslopp
Historia
Första upplagan:	1896
Antal upplagor:	118 (2024)
Förste vinnare:	Eugène Prévost
Senaste vinnare:	Christophe Laporte (2024)
Flest segrar:	Gustave Danneels,; Paul Maye,; Guido Reybrouck och; Erik Zabel, 3 gånger

Paris–Tours (mellan 1974 och 1975 Tours–Versailles och mellan 1976 och 1987 Grand Prix d'Automne) är en fransk cykeltävling som ingår i UCI ProTour. Loppet går mellan utkanterna av Paris till katedralstaden Tours en söndag i första halvan av oktober^[1]. Bansträckningen var totalt sett ganska platt så loppet passade bra för sprinters, men sedan 2018^[2] inkluderar det en del backar före de sista kilometrarna till mål^[3] (dessutom går sedan dess en stor del av loppets avslutning på smala vägar med dålig beläggning som gatsten eller grus - vissa grussträckor har till och med en grässträng i mitten!^[4]). Den högsta punkten i loppet är 200 meter på Le Gault-du-Perche. Tävlingen avslutades tidigare ofta med en klungspurt på Avenue du Grammont i Tours.

Loppet startade 1896 som ett lopp för amatörer, vilket gör det till en av de äldsta cykeltävlingarna i världen. Tävlingen var organiserad av tidningen Paris-Velo och vinnare blev fransmannen Eugène Prévost.

Loppet tog sedan en paus under fem år men kom sedan tillbaka igen som amatörtävling. Efter ytterligare fem år, 1906, blev tävlingen årlig för professionella cyklister med tidningen L’Auto som organisatör. Numera är arrangören Amaury Sport Organisation, som också anordnar Tour de France.

Under tävlingen 1921 avslutade hälften av cyklisterna loppet när de kom till Chartres. Vinnaren av loppet, Francis Pélissier, fick en punktering sent i loppet, men hans händer var så frusna att han var tvungen att dra av däcket från fälgen med tänderna. Han fortsatte loppet och hämtade in Eugène Christophe innan Pélissier fortsatte loppet i ensam ledning till målet.

Rekordet för antalet segrar i tävlingen är tre och innehas av Gustaf Daneels (1934, 1936, 1937), Paul Mayé (1941, 1942, 1945), Guido Reybroeck (1964, 1966, 1968) och Erik Zabel (1994, 2003, 2005).

Eddy Merckx vann aldrig Paris-Tours, men hade möjligheten att göra det 1968, men han lämnade över segern till sin stallkamrat Guido Reybrouck, som tack för att han hade hjälpt honom under början av säsongen. Erik Zabel tog sin första stora seger när han vann Paris-Tours 1994. Zabel vann sedan tävlingen igen under säsongerna 2003 och 2005. Jacky Durand, Andrea Tafi, Marc Wauters, Richard Virenque och Erik Dekker har alla vunnit tävlingen genom en soloutbrytning alternativt spurt från liten grupp.

Paris-Tours och Lombardiet runt (som sedan 2016 körs på en lördag) avhålls samma helg eller med en veckas mellanrum och kallas ibland för höstdubbeln. Loppen är olika i karaktären då Lombardiet runt är för bergsspecialister. Tre cyklister har lyckats med att vinna båda tävlingarna, Philippe Thys (1917), Rik Van Looy (1959) och Jo de Roo (1962 och 1963).

Vinnare^[5]^[6]

Paris–Tours

Tours–Paris

Under säsongerna 1917 och 1918 fanns det också ett lopp som gick mellan Tours och Paris, det vill säga tvärtom mot Paris-Tours. Vinnare blev:

1917 Charles Deruyter Belgien
1918 Philippe Thys Belgien

Paris–Tours Espoirs

Paris-Tours Espoirs startade första gången 1991.

Referenser

^ 7 - 14 oktober sedan 2004.
^ Ellis Bacon, Paris-Tours takes on vineyard gravel tracks – Preview, CyclingNews den 3 oktober 2018.
^ Banprofil för Paris-Tours 2021.
^ Joe Robinson, 'Nothing to do with road cycling': Riders and managers react Paris-Tours gravel, Cyclist, 8 oktober 2018.
^ Paris-Tours på BikeRaceInfo.
^ Paris-Tours - Top-3 per edition på ProCyclingStats.
^ De tre första cyklisterna som korsade mållinjen blev diskvalificerade då de tog fel väg.