Efter att ha utexaminierats som magister blev Agricola, tillsammans med Georg Norman, på sommaren samma år anställd som lärare åt prinsarna Erik och Johan (framtida Erik XIV och Johan III respektive) i Stockholm.[3] Det blev dock en kort vistelse i Stockholm och han återvände till Åbo för att bli rektor vid katedralskolan. Han stannade i den tjänsten till 1548, då han tog arbete som biskop Skyttes assistent fram till dennes död i slutet av år 1550.
År 1554 tillsattes han som biskop i Åbo stift och blev därmed Finlands förste protestantiske biskop.
Det finska skriftspråkets fader
Mikael Agricola kallas ofta det finska skriftspråkets fader, då han publicerade de första tryckta böckerna på finska[1][a] och genom dessa skapade en skriftspråksnorm. Den första boken var Abckiria, ABC-boken, som var en samling av de viktigaste områdena inom den kristna tron såsom budorden, Fader vår, trosbekännelsen med mera. Sedan följde den cirka 900 sidor tjocka böneboken Rucouskiria 1544, sedan hans översättning av Nya Testamentet, Se Wsi Testamenti, 1548 och Davids psalmer 1551–1552 till finska.[1] Han gav även ut Luthers lilla katekes med flera böcker. Han baserade sitt skrivsätt på svenskan, eftersom Finland var en del av Sverige och svenska var det förhärskande språket i landets officiella liv, vid sidan om lågtyska[källa behövs] och latin.
Agricolas nedtecknade finska baserades på dialekterna i området kring Åbo.[4]
Var han lärt sig finska är omtvistat. Hans hemby var svenskspråkig, men hans mor kan ha varit från det finskspråkiga inlandet. Vissa drag i hans språk tyder på influenser i barndomen, både från inlandet och från estniskan (kontakterna över Finska viken var rätt livliga), också om hans finska språk i huvudsak bygger på dialekterna i sydväst. Det är tydligt att han hade lätt för språk, varför hans goda och idiomatiska finska kan ha inhämtats senare än i hemmet.
Freden i Novgorod
Efter Gustav Vasas ryska krig 1555–1556 sändes Agricola i en delegation till Moskva i februari 1557, i vilken ingick också ärkebiskop Laurentius Petri, riksråden Sten Leijonhuvud, Bengt Gylta, Knut Lillie samt sekreteraren Olov Larsson för att fredsförhandla med Ivan IV Vasiljevitj (Ivan den förskräcklige). Uppdraget lyckades och freden slöts i Novgorod den 2 april 1557, men Mikael Agricola avled den 9 april i sin släde under hemresan. Agricola begravdes troligtvis inne i Viborgs domkyrka, men gravens exakta läge är inte känt.[5]
Eftermäle
Agricolas eftermäle är som Finlands reformator och det finska skriftspråkets eller den finska litteraturens fader.[6][7][8]
Mikael Agricola-kyrkan i Helsingfors är namngiven efter honom.[10] Ett flertal statyer av Agricola finns uppställda i Finland, bland annat hos Åbo stift, i domkyrkan i Helsingfors och tidigare även framför Viborgs gamla domkyrka i nuvarande Ryssland.[7] Den senare förstördes under Finska vinterkriget, men har bevarats i replikor som den i Lahtis.[11]
^ [abc] Anna Perälä (2008) Mikael Agricola. Det kungliga boktryckeriets mest betydande kund., Biblis, nr. 43, sid. 3–23, ISSN 1403-3313
^Hjelm, Titus (2021) (på engelska). Historical Dictionary of Finland. Rowman & Littlefield. sid. 22. ISBN 978-1-5381-1154-3. Läst 22 augusti 2024. ”[...] he was educated at the Viipuri Latin school.”
^Harrison Lindbergh, Katarina (2022). Erik XIV. Historiska media. sid. 43-44. ISBN 978-91-7789-912-9. Läst 5 april 2024
^Lavery, Jason (2017) (på engelska). Reforming Finland: The Diocese of Turku in the Age of Gustav Vasa 1523–1560. sid. 142. ISBN 978-90-04-35470-8. Läst 22 augusti 2024
