László Rajk

László Rajk
Ungerns inrikesminister
Tid i befattningen 20 mars 1946–5 augusti 1948
Företrädare	Imre Nagy
Efterträdare	János Kádár
Ungerns utrikesminister
Tid i befattningen 5 maj 1949–30 maj 1949
Född	8 mars 1909 Székelyudvarhely
Död	15 oktober 1949 (40 år) Budapest, Ungern
Gravplats	Begravningsplatsen Kerepesi i Budapest
Nationalitet	Ungersk
Politiskt parti	Ungerns kommunistiska parti Ungerska arbetarpartiet

László Rajk, född 8 mars 1909 i Székelyudvarhely i Kungariket Ungern (idag Rumänien), död (avrättad) 15 oktober 1949, var en ungersk politiker för Ungerska kommunistpartiet. Han var Andra ungerska republikens inrikesminister samt utrikesminister.

Bakgrund

Hans band till kommunismen började redan i tidig ålder då han blev medlem i det ungerska kommunistpartiet KMP. Rajk blev avstängd från universitetet för sina politiska idéer och åsikter. Han deltog i partipolitiken och framgångarna blev stora, han blev medlem i det höga nationella rådet. Den 20 mars 1946 utsågs han till inrikesminister och fick ansvar för den privata kommunistiska armén i Ungern. Rajk blev omplacerad till utrikesminister den 5 maj 1948. Mátyás Rákosi, som såg Rajk som ett hot mot sin makt, bestämde sig för att anklaga honom på falska grunder och fick honom arresterad den 30 maj 1949.

Rättegång och fängelse

László Rajk anklagades för att vara en ”socialistisk spion”, ett slags agent som skulle återupprätta kapitalism och imperialism och äventyra Ungerns självständighet.

Under sin tid i fängelset blev Rajk torterad och utlovades frikännande dom om han tog ansvar för de anklagelser som riktades mot honom. I rätten förklarade sig Rajk skyldig till samtliga anklagelser och dömdes, trots tidigare löfte, till döden. Rajk avrättades genom hängning den 15 oktober 1949.^[1]

Åtalade vid Rajk-rättegången

• László Rajk (1909–1949), utrikesminister (avrättad)
• György Pálffy (1909–1949), löjtnant (avrättad)
• Lazar Brankov (1912–2011), ambassadråd för jugoslaviska legationen (livstids fängelse)
• Tibor Szönyi (1903–1949), ledamot av nationalförsamlingen (avrättad)
• András Szalai (1917–1949), regeringstjänsteman (avrättad)
• Milan Ognjenovich (1916), regeringstjänsteman (9 års fängelse)
• Béla Korondy (1914–1949), överste inom polisen (avrättad)
• Pál Justus (1905–1965), ledamot av nationalförsamlingen (livstids fängelse)

Upprättelse

Den 6 oktober 1956, kort tid innan Ungernrevolten utbröt, återbegravdes László Rajk på begravningsplatsen Kerepesi i Budapest. Tillsammans med honom återbegravdes även György Pálffy, Tibor Szönyi och András Szalai.^[2]

Referenser

Noter

1. Sebestyen 2006, s. 63–67.
2. Skardon 2010, s. 278.

Tryckta källor

• Crampton, Richard J. (1997) (på engelska). Eastern Europe in the Twentieth Century – and after (2). London: Routledge. ISBN 0-415-16422-2 
• Frucht, Richard, red (2000) (på engelska). Encyclopedia of Eastern Europe: from the Congress of Vienna to the Fall of Communism. Garland reference library of social science, 99-0110505-6; 751. New York: Garland. ISBN 0-8153-0092-1 
• Sebestyen, Victor (2006). Ungernrevolten 1956: tolv dagar som skakade världen. Stockholm: Prisma. Libris 10136341. ISBN 91-518-4612-8 
• Skardon, C. Philip (2010) (på engelska). A Lesson for Our Times: How America Kept the Peace in the Hungary-Suez Crisis of 1956. Bloomington, Indiana: Author House. ISBN 978-1-4208-9102-7 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör László Rajk.
  Bilder & media