Slottet är beläget på en höjd inte långt från Lövstadsjön, nära E4:an mellan Norrköping och Linköping, 9 km sydväst om Norrköping.
Slottet samt tillhörande mark ägs av föreningen Riddarhuset och inventarierna av Östergötlands museum och visas för allmänheten som museum under sommarsäsongen. I den norra flygeln drivs restaurangverksamhet året runt. Den gamla smedjan inrymmer ett café, vilket hålls öppet under sommaren.
Historia
Löfstad slott från sydväst
Namnet
Gårdsnamnet är dokumenterat i skrift från 1400-talet. Tre olika uppgifter om årtalet förekommer: 1422,[1] 1429[2] eller 1478.[3] Namnformen kan ha varit "loeffstadhe"[3] eller "Læpstadhum".[2] I Suecia antiqua et hodierna (1720-talet) skrivs namnet Löfstad och den stavningen används än idag. På Lantmäteriets kartor har stavningen moderniserats (jämför stavningsreformen 1906) till Lövstad och så skrevs namnet även i Nordisk familjebok (4:e upplagan, 1956), men Nationalencyklopedin (1993)[2] skriver Löfstad. Genitivformen Löfstad slott skrivs utan genitiv-s av bland annat huvudmannen Östergötlands museum, av Norrköpings Tidningar samt på vägskyltar och på Östgötatrafikens hållplatsskyltar.
Den första gården
Den gamla mangården låg där de nuvarande ekonomibyggnaderna, väster om slottet, är belägna. Sannolikt bildade den en kvadratisk borggård, en huvudbyggnad med källare, av vilken man funnit spår, och två envåningsflyglar uppförda i sten. Sedan huvudbyggnaden förstörts användes den västra längan som bostadshus fram till 1650-talet. Den östra längan är än idag bevarad i sin yttre medeltida form.
1600-talets ny- och ombyggnation
Slottets huvudbyggnad och södra flygel, från borggården.
Slottet uppfördes ca 1638-1660 av fältmarskalken och grevenAxel Lillie och hans hustru Christina Mörner. Gården hade tillhört släkten åtminstone sedan 1510. Slottet byggdes i sten med tre våningar mot borggården, ytterligare en souterrainvåning mot parken och två långa flyglar i två våningar, med torn i de yttre ändarna. Slottet hade ett högt sadeltak med trappstegsgavlar, fasadmålningar mot borggården och en fritrappa som ledde upp till huvudvåningen. Under byggnadstiden ändrades planerna och huvudbyggnaden förlängdes i båda ändar med ca. 7 meter. Under 1670-80-talen genomgick slottet en större ombyggnad/modernisering: En risalit med tre fönsteraxlar byggdes för att inrymma trapphus, taket ändrades till säteritak, tornen höjdes och fasadmålningarna kalkades över. Som arkitekt hade Mathias Spihler anlitats. Detta slott är avbildat i Erik DahlberghsSuecia antiqua et hodierna och i en oljemålning från 1700-talets förra hälft.
Den nuvarande inredningen är huvudsakligen yngre. Slottet står bevarat så som det såg ut då den sista ägaren Emilie Piper avled 1926. Efter att även hennes syster Sophie (gift Nordenfalk) avlidit utan bröstarvingar, kom slottet, enligt testamentet i Riddarhuset och Östergötlands Fornminnes- och Museiförenings (nuvarande Östergötlands museum) ägo 1940. Slottet öppnades för allmänheten 1942. Slottet inrymmer ett bibliotek på omkring 5 000 band och en värdefull tavelsamling - företrädesvis porträtt av slottets ägare och dessas fränder.
Ägarlängd
Äldste kände ägaren till Löfstad är Jöns i Loeffstadhe som omnämns i ett pergamentsbrev från 1478. Han anses vara far till
väpnaren Håkan Jönsson (död 1523), Lillieättens äldste med säkerhet kände stamfader. Hans son
Jöns Håkansson Lillie (död 1562) ärvde därefter Löfstad. Hans son
Erik Jönsson Lillie (död 1611) blev ägare 1574. Eftersom hans hustru och barn avled före honom, skiftades arvet mellan hans syskonbarns barn. Brodern Axel var död, Axels son Gustav likaså (han stupade 1605 vid Kirkholm), men Gustavs son,
Axel Lillie (1603–1662), greve och fältmarskalk ärver Löfstad och lät där bygga det nuvarande slottet. Hans hustru Christina Mörner (1610-1663) fick Löfstad som morgongåva. Deras son,
