En hamn fanns på platsen under medeltiden, och är på 1200-talet omnämnd i Bjärköarätten som uthamn till Stockholms stad.[1][2] I Bjärköarätten fastslås en jurisdiktionsregel av innebörd att brott som begås mellan Stockholm och "Konungshamn" skall "bötas efter Stockholms rätt".[3] I Kungshamn samlade sveakungen sin ledung, dvs. sin folkligt baserade flotta, innan man avseglade mot andra länder eller för strid med fienden.[4] Under vikingatiden var Kunghamns udde en holme och mellan holmen och Sicklaön fanns ett smalt gatt.[4] Från uppgifter i danska arkiv vet man att danska kungar under senmedeltidens unionsstrider ankrade med sina flottor i Kungshamn.[4]
På den nordligaste udde i Kungshamn finns några få äldre byggnader bevarade, bl.a. "Stora villan" och "Mindre villan" vilka är byggda på 1870-talet och som användes som sommarnöjen i slutet av 1800-talet.[5] Som framgår av en karta från 1774 låg där tidigare en krog. Marken med de gamla sommarvillorna inköptes 1930 av Stiftelsen Anna Johansson-Visborgs minne.
År 1905 anlades en fyr i Kungshamn. Fyren hade då en veklampa som drevs av fotogen. Senare ersattes fotogenlyktan med AGA-ljus och gasdrift för att slutligen 1956 konverteras till eldrift.[6]
^“Om Stockholms Jurisdiction, i anseende till sjöfarten i skärgården, bör här anmärkas Rådst. Balkens XII Cap. i Stadslagen, som stadgar, att för förbrytelser, hwilka skedde mellan Stockholm och Aspasund, skulle bötas efter Stadens rätt; äfwensom mellan Staden och Kungshamn och mellan Staden och Korsshamn, eller i Åsöna, som stadens mark är.” (Ur Stockholms Stads Historia, från stadens anläggning till närwarande tid, utgiven av Nils Lundequist på Zacharias Hæggströms förlag)
^Bäcklund, Nils (1993). Forntidens Kungshamn. Nackaboken 1993. sid. 70
^ [abc] Bäcklund, Nils (1993). Nackaboken 1993. sid. 67 ff
^Uppgift från fotodokumentation i Nacka lokalhistoriska arkiv.