Förutom jordbruk och skogsbruk var en viktig näring för byborna har varit fisket efter sik och lax. Tillgången på lax minskade dock och gjorde att sikfisket blev den dominerande sysslan. Starka strömmar och relativt grund stening botten i Kukkolaforsen gjorde platsen lämplig för fångstmedoden håvning. Skiften vid håvarna fördelades mellan byamännen. En samling fiskebodar, iskällare och kontor byggdes upp. Bland bodarna finns ett tornur för att fiskarna skulle se när deras skift var slut.
Vid forsen byggdes två vattendrivna kvarnar (på 1840- respektive 1850-talet) som betjänade stora delar av södra Tornedalen. I ena kvarnen installerades även en likströmsgenerator som gjorde Kukkola till den första elektrifierade byn i trakten. Även ett mindre sågverk drevs av forsens kraft.
Kukkolaforsen med den svenska sidan närmast fotografen. Kulturbyggnaderna med kvarnarna finns till vänster, och i vattnet syns patorna. Till höger finns restaurangbyggnaden. Fotat augusti 1994.
Kvarnarna i svenska Kukkola, sedd från finska sidan.
Sikhåvning i Kukkolaforsen år 2011.
Patan vid Kukkolaforsen.
Forsränning i Kukkolaforsen.
Sikfesten
Sikfesten i Kukkola har anor sedan medeltiden. Den infaller enligt tradition helgen efter Jakobdagen (oftast sista helgen i juli), vid Kukkolaforsens strand. Det är då siken börjar sin vandring från havet upp längs Torneälv. Man röker och halstrar siken och bjuder på sikbuffé. Under 1980-talet uppträdde bland annat Lill Lindfors och Tommy Körberg under sikfesten.[8]
Kommunikationer
Länstrafiken Norrbotten har bussturer som stannar i Kukkola.
Järnväg
I Övre Kukkola fanns det en rälsbusshållplats med samma namn mellan åren 1951-1963.[9]
Lomkärr station
Haparandabanan byggdes i början på 1910-talet och i Kukkola öppnades järnvägsstationen för allmänheten år 1918 under namnet Lomkärr station. Byarna i Haparanda hade namn på finska men stationerna fick försvenskade namn.[10] Lomkärr var länge en poststation så det blev ett naturligt ställe för byborna att mötas på och hämta sin post. Den 30 maj 1976 stängdes stationen.[10] Huset finns kvar på 2020-talet och är privatbostad.[11]
Noter
^Förändringar i antalet småorter 2010-2015, SCB, 19 december 2016, läs online, läst: 11 oktober 2020.[källa från Wikidata]
^ [ab] Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
^Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]