Kordylewskimoln

Diagram som visar positionerna för Lagrangepunkterna L₄ och L₅ mellan jorden och månen, där Kordylewskimoln finns

Kordylewskimoln är stora partikelsamlingar som ligger i omloppsbana runt jorden och finns vid Lagrangepunkterna L4 och L5 i jord-månsystemet.^[1][2][3] Dessa samlingar upptäcktes av den polske astronomen Kazimierz Kordylewski år 1956 och bekräftades existera i oktober 2018.^[1][2][3]

Identifiering och observation

Kordylewski började leta efter en fotometriskt bekräftande koncentration av stoft vid librationspunkterna (Lagrangepunkterna) 1951.^[4][5] Efter en metodförändring föreslagen av Josef Witkowski sågs molnen först av Kordylewski 1956.^[6] Mellan den 6 mars och den 6 april 1961 lyckades han fotografera två ljusa fläckar nära Lagrangepunkten L₅.^[5] Under observationstiden verkade molnen knappast röra sig i förhållande till L₅. Observationerna gjordes från berget Kasprowy Wierch.^[5]

År 1967 gjorde J. Wesley Simpson observationer av molnen med hjälp av Kuiper Airborne Observatory. I oktober 2018 rapporterades att förekomsten av Kordylewskimolnen bekräftats,^[1][2][3]även om den japanska rymdsonden Hiten, som passerade genom Lagrangepunkterna 1992, för att upptäcka fångade stoftpartiklar tidigare, inte hittade någon tydlig ökning av stoftnivåerna utöver densiteten i omgivande rymden.^[6][7]

Utseende

Kordylewskimolnen är ett mycket svagt fenomen, jämförbart med ljusstyrkan hos gegenschein (reflekterat solljus).^[8] De är mycket svåra att observera från jorden^[6] men kan vara synliga för blotta ögat på en exceptionellt mörk och klar natthimmel.^[8] Bästa observationer har gjorts från öknar, på havet eller från berg.^[8] Molnen verkar något rödare än gegenschein, vilket tyder på att de kan utgöras av en annan typ av partiklar.^[6]

Kordylewski-molnen ligger nära Lagrangepunkterna L₄- och L₅ i jord-mån-systemet.^[6] De är omkring 6 grader i vinkeldiameter.^[6] Molnen kan driva upp till 6 till 10 grader från dessa punkter.^[8] Andra observationer visar att de rör sig runt Lagrangepunkten i ellipser av omkring 6 x 2 grader.^[6]

Se även

• Lagrangepunkt
• Trojansk måne

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Kordylewski cloud, 22 september 2021.

• Simpson, J. Wesley (februari 1967). ”Dust Cloud Moons of the Earth”. Physics Today 20 (2): sid. 39–46. doi:10.1063/1.3034149. https://physicstoday.scitation.org/doi/10.1063/1.3034149. 
• Winiarski, Maciej (1989). ”Photographic Observations of the Clouds in the Neighbourhood of Libration Point L₅ of the Earth–Moon System”. Earth, Moon, and Planets 47 (2): sid. 193–215. doi:10.1007/BF00058142. 
• Hypothetical Planets
• A Search for Objects near the Earth–Moon Lagrangian Points, av Francisco Valdes och Robert A. Freitas Jr., hittade inga objekt vid lagrangepunkterna, men denna sökning var inte känslig för diffusa moln.
• Roach, J. R. (januari 1975). ”Counterglow from the earth-moon libration points”. Planetary and Space Science 23: sid. 173–81. doi:10.1016/0032-0633(75)90077-x. https://ntrs.nasa.gov/search.jsp?R=19750038268&hterms=counterglow&qs=N%3D0%26Ntk%3DAll%26Ntt%3Dcounterglow%26Ntx%3Dmode%2520matchallpartial. Läst 28 november 2010. 
• One of Earth’s shimmering dust clouds has been spotted at last

Noter

1. ^ [ ] Royal Astronomical Society (26 oktober 2018). ”Earth's dust cloud satellites confirmed”. EurekAlert!. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181027190003/https://www.eurekalert.org/pub_releases/2018-10/ras-edc102618.php. Läst 27 oktober 2018. 
2. ^ [ ] Slíz-Balogh, Judith; Barta, András; Horváth, Gábor (11 november 2018). ”Celestial mechanics and polarization optics of the Kordylewski dust cloud in the Earth–Moon Lagrange point L5 – I. Three-dimensional celestial mechanical modelling of dust cloud formation”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 480 (4): sid. 5550–5559. doi:10.1093/mnras/sty2049. https://arxiv.org/abs/1910.07466. 
3. ^ [ ] Slíz-Balogh, Judith; Barta, András; Horváth, Gábor (1 januari 2019). ”Celestial mechanics and polarization optics of the Kordylewski dust cloud in the Earth–Moon Lagrange point L5 – Part II. Imaging polarimetric observation: new evidence for the existence of Kordylewski dust cloud”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 482 (1): sid. 762–770. doi:10.1093/mnras/sty2630. https://arxiv.org/abs/1910.07471. 
4. Trimble, Virginia (2007-09-18). Biographical Encyclopedia of Astronomers: Kordylewski, Kazimierz. ISBN 9780387304007. https://books.google.com/books?id=t-BF1CHkc50C&pg=PA653 
5. ^ [ ] Kordylewski, Kazimierz (1961). ”Photographische Untersuchungen des Librationspunktes L5 im System Erde-Mond” (på tyska). Acta Astronomica 11 (3): sid. 165–169. 
6. ^ [ ] Laufer, Rene; Wilfried Tost; Oliver Zeile; Ralf Srama; Hans-Peter Roeser (februari 2007). The Kordylewsky Clouds — an Example for a Cruise Phase Observation During the Lunar Mission BW1. Strasbourg. https://elib.dlr.de/49577/1/KordylewskiClouds-Paper.pdf. Läst 28 oktober 2018 
7. ”Hiten”. NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1990-007A. Läst 8 mars 2009. 
8. ^ [ ] Covington, Michael A. (1999). Astrophotography for the Amateur. Cambridge University Press. sid. 32–33. ISBN 978-0-521-62740-5. https://books.google.se/books?id=tzXv4WrvZ-EC&pg=PA33&hl=sv&source=gbs_selected_pages&cad=2#v=onepage&q&f=false