Konstantin Grot

Konstantin Grot
Född	4 juli 1853[1] ​eller ​22 juni 1853 (g.s.)[2] Pusjkin
Död	29 september 1934[1] ​eller ​26 september 1934[2] Sankt Petersburg[3]
Begravd	Novodevitjikyrkogården
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland
Utbildad vid	Larin Gymnasium
Sysselsättning	Historiker[4]
Föräldrar	Jakov Grot
Släktingar	Nikolaus Grot (syskon)
Redigera Wikidata

Konstantin Jakovlevitj Grot (ryska: Константин Яковлевич Грот), född 4 juli 1853 i Tsarskoje Selo, död 29 september 1934, var en rysk historiker och filolog; son till Jakov Grot.

Grot studerade vid Sankt Petersburgs universitet, fick 1880 en vetenskaplig utmärkelse för en avhandling om Konstantin VII Porfyrogennetos framställning av sydslavernas framträngande på Balkanhalvön och skrev 1881 en doktorsavhandling om Mähren och ungrarna under 900-talet. Efter studieresor till utländska slaviska universitet blev han e.o. professor vid universitetet i Warszawa. Senare blev han direktör för kejserliga ryska husarkivet i Sankt Petersburg. Bland hans många skrifter rörande slavisk filologi, historia och litteratur märks en studie om de slaviska grunderna för Johan Amos Comenius idéer och verksamhet, Slavjanskija osnovy idej i djejatelnoti J.A. Komenskago (1893).

Källor

• Grot, 2. Konstantin Jakovlevitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)

Noter

1. ^ [ ] abART, abART person-ID: 126055, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
2. ^ [ ] Olga Bogdanova (red.), Литераторы Санкт-Петербурга. ХХ век, läs online.^{[källa från Wikidata]}
3. abART, abART person-ID: 126055, läst: 13 maj 2020.^{[källa från Wikidata]}
4. Archive of Fine Arts, abART person-ID: 126055, läs online, läst: 1 april 2021.^{[källa från Wikidata]}