Kinesisk nattskärra är en 24–29 cm lång nattskärra med skilda dräkter mellan könen och generellt mycket mörkt utseende. Ovansidan är intrikat tecknad i svart, brunt och grått. På huvudet syns ett beigefärgat mustaschstreck och en vit fläck på sidan av strupen. Undersidan är tätt bandad. I flykten syns stora vita fläckar på vingarna och små vita fläckar på stjärthörnen, båda mindre och brunare hos honan.[4][5]
Liknande bredstjärtad nattskärra saknar tydlig fläckning på vingtäckarna och har större fläckar på stjärten. Savannattskärran saknar också fläckningen på vingtäckarna, men är mindre och har helljusa yttre stjärtpennor.[5]
Kinesisk nattskärra i nationalparken Kaeng Krachan i Thailand.
Läten
Spellätet är ett ljudligt och ekande serie med åtta till 14 toner, "tok-tok-tok-tok...", yttrade fyra till fem toner per sekund. Fågeln hörs mest i skymning och gryning.[5]
Utbredning och systematik
Kinesisk nattskärra delas in i två underarter med följande utbredning:[3]
Underarten hazarae inkluderas ibland i jotaka.[6] Tillfälligt har den påträffats i USA.[1]
Artstatus
Tidigare betraktades kinesisk nattskärra tillsammans med palaunattskärran (C. phalaena) som en del av djungelnattskärra (C. indicus), och vissa gör det fortfarande.[7] De skiljer sig dock åt i utseende, läten och färg på äggen.[4]
Levnadssätt
Kinesisk nattskärra häckar i öppen städsegrön skog, barrskog och ungskog mellan 600 och 2445 meters höjd. Vintertid ses den även i öppnare områden och i trädgårdar. Liksom andra nattskärror jagar den nattetid efter flygande insekter som den fångar i luften i en akrobatisk och studsande flykt. Dagtid vilar den stilla på en trädgren eller på marken. [5][8]
Häckning
Fågeln häckar från slutet av maj till början av augusti i Japan, i juni i Ryssland, i maj i Kina, april-maj i Myanmar, mars-juni i Himalaya och mars-juli i Sydostasien. Den lägger ett till två mörkfläckade gräddvita ägg direkt på marken.[4][8]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig till mycket vanlig.[9][10]
Namn
Fågelns vetenskapliga namn kommer från det japanska namnet för fågeln, Yo taka.[11]
^ [ab] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
^ [abc] del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2019). Grey Nightjar (Caprimulgus jotaka). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467184 2 februari 2019).
^Holyoak, D.T. (2001) Nightjars and their Allies: the Caprimulgiformes. Oxford University Press, Oxford.
^Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ [ab] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
^Cleere, N. 2010. Nightjars, Potoos, Frogmouths, Oilbird and Owlet-Nightjars of the World. WILDGuides, Old Basing.
^del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1999. Handbook of the Birds of the World, vol. 5: Barn-owls to Hummingbirds. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
