Karl I sökte omgående, genom hemliga diplomatiska underhandlingar, separatfred med de allierade (Frankrike och Storbritannien), något som emellertid misslyckades. Österrike-Ungern begärde vapenstillestånd i september 1918. Efter Österrike-Ungerns kapitulation 4 november 1918 abdikerade Karl I, samtidigt som den habsburgska monarkin föll och Österrike förklarades som republik.
Den 9 november 1918 tvingades Karl I lämna Österrike och levde i landsflykt i Schweiz. Han avsade sig aldrig formellt tronen och 1921 försökte han två gånger, genom kuppförsök, att återta makten i kungariket Ungern, men dessa försök misslyckades.
Han deporterades av västmakterna till Madeira, där han avled 1922 sedan han drabbats av lunginflammation. Makan var då gravid. Karl I ligger begravd på Madeira.
^Bogle, James and Joanna (5 September 2005). A Heart for Europe: The Lives of Emperor Charles and Empress Zita of Austria-Hungary. Gracewing Publishing. ISBN 978-0852441732.