Turneringen ordnades av Nogometni Savez Jugoslavije (kroatiskaJugoslaviens fotbollsförbund), som grundades i april 1919 i Zagreb,[1] fram till 1929 års diskussioner mellan förbundets avdelningar i Zagreb och Belgrad. Det ledde till att högkvarteret i maj 1930 flyttade till Belgrad och antog serbiskspråkiga namnet Fudbalski Savez Jugoslavije och fortsatte organisera tävlingen tills den avbröts av andra världskriget.[2] I samband med grundandet av Banovina Kroatien 1939, skapades separata kroatiska och serbiska ligor, vilka spelades fram till andra världskriget.
Noterbara klubbar (minst en säsong i toppen eller en titel)
Under årens lopp spelade många klubbar i ligan, men det var alltid vissa som tillhörde de mer framgångsrika, och de hörde ofta hemma i större städer. Bland dem fanns:
Säsongen 1991/1992 var den sista i Socialistiska federationen Jugoslavien, fastän slovenska och kroatiska klubbar redan lämnat tävlingen. Klubbar från kvarstående förbund deltog alla i tävlingen, men på grund av att Bosnienkriget utbröt vid säsongens slut, avslutade aldrig de bosniska lagen säsongen. (Željezničar från Sarajevo spelade 17 av 33 matcher, medan Sloboda Tuzla och Velež Mostar slutade spela med några matcher kvar. Men de flesta matcherna kunde spelas, och Crvena Zvezda från Belgrad utropades till mästare.
Makedonien och Jugoslavien
Makedonska klubbar lämnade tävlingen efter säsongen 1991/1992, och började spela i Makedoniska förstaligan i fotboll kommande säsong. Säsongen 1992/1993 kunde inte bosniska klubbar spela på grund av stridigheterna, förutom Borac från Banja Luka (det starkaste Bosnisenserbiska samhället vid tidpunkten) som tillfälligt flyttade till Belgrad för att spela med klubbar från Serbien och Montenegro i den nya jugoslaviska ligan. (Serbien och Montenegro, de enda kvarstående efter att övriga medlemsrepubliker utropat självständighet, ändrade namn på landet till Förbundsrepubliken Jugoslavien.) Ligan spelades under detta namn till säsongen 2002/2003, då namnet ändrades till Serbisk-montenegrinska fotbollsligan. I juni 2006 utropade Montenegro slutligen självständighet, och fick från säsongen 2006/2007 egen fotbollsliga, styrd av det egna förbundet. Efterträdare till serbisk-montenegrinska ligan blev serbiska ligan som grundades som Prva liga (First League) 1992, men bytte namn till Serbiska superligan 2005.
Bosnien och Hercegovina
Samtidigt i Bosnien och Hercegovina blev fotbollssituationen komplicerad. På grund av kriget spelades inga matcher säsongen 1992/1993. I slutet av 1993 försökte man nystarta fotbollstävlingar i vissa delar, men splittringen påverkade även fotbollen. 1993 sparkade Bosnienkroaterna igång Herzeg-Bosnias förstaliga i fotboll där kroatiska klubbar deltog.
De tre olika fotbollsligorna i Bosnien och Hercegovina spelades sedan fram till år 2000.
Inför säsongen 2000/2001 startades bosniska Premijer Liga BiH, med bara kroatiska och bosniakiska klubbar, medan serberna fortsatte bojkotta och i stället spela egen liga fram tills de gick med, efter press från UEFA, inför säsongen 2002/2003. Premijer Liga blev den bosniska toppligan. Två etniskt baserade ligor bestod dock (serberna i Republika Srpskas förstaliga i fotboll, och kroaterna och bosniakerna i Federation BiH:s förstaliga), men ligorna kom senare ingå i den bosniska seriepyramiden.
Förbundsrepubliken Jugoslavien bestod av de kvarvarande delrepublikerna Serbien och Montenegro. Namnet användes fram till FR Jugoslavien blev Serbien och Montenegro 2003.
^Ligan hade skrivit kontrakt för säsongen. 1939 började kroatiska och slovenska klubbar lämna Jugoslaviens fotbollsförbund och går med i nybildade Kroatiska fotbollsförbundet, som en protest mot centralstyrning av sport i Belgrad. Nya Kroatisk-slovenska fotbollsligan startades, medan jugoslaviska förstaligan fortsatte spelas, och snart blev serbiska förstaligan. Uppdelningen hävdes till slut med löftet att öka antalet klubbar från Kroatien och Slovenien. Till slut spelades en serie med 10 matcher.