Andersson började arbeta som byggnadsarbetare 1965 och blev 1969 ordförande för Byggnads avdelning 22 i Halland. Han valdes 1970 in i Halmstads kommunfullmäktige för socialdemokraterna. 1977 blev han kommunalråd och 1982 kommunstyrelsens ordförande, en post han hade fram till 1988 samt återigen 1991–1994.
Efter valet 1994 blev Andersson statsråd i Ingvar Carlssons regering, med ansvar för bostads- och energifrågor. Åren 1982–1994 hade han varit han styrelseledamot i Sydkraft och han engagerade sig starkt i energifrågorna. Under en dryg månad i början av 1996 var han även näringsminister.[4] När Göran Persson tog över som statsminister i mars 1996 flyttades Andersson till det nyinrättade Inrikesdepartementet som inrikesminister, med ansvar bland annat för bostadsfrågor och för regeringens samarbete med kommuner och landsting.[5] Han lämnade regeringen när departementet lades ner 1998.
Andersson var generaldirektör för Elsäkerhetsverket 2000–2001, därefter generaldirektör med placering på Näringsdepartementet, men utan arbetsuppgifter.
Andersson fick i januari 2005 allvarliga brännskador när hans hus brann ner till följd av en olycka, och han vårdades i respirator.[8] Han övertalades 2006 att göra comeback som kommunalpolitiker men drog sig ur efter att ha blivit oense med partiets valberedning om kommunvalslistan. Andersson gav 2010 ut självbiografin Morfar har berättat.
Litteratur
Andersson, Jörgen (2010). Morfar har berättat.... Halmstad: Förf. ISBN 978-91-633-6872-1
Referenser
^ [ab] Andersson var invald som ordinarie riksdagsledamot i Sveriges riksdag för Hallands läns valkrets. Valkretsen framgår av Sveriges riksdags protokoll 1998/99:1 (§ 2).
