Ilse Dörffeldt föddes 1912 i Berlin i mellersta Tyskland. Efter att hon börjat med friidrott tävlade hon i kortdistanslöpning och medeldistanslöpning.[1] Senare gick hon med i idrottsföreningen ”Karlshorster TV Berlin”[5] i Berlin, därefter tävlade hon för en kort period för ”SV Siemens Berlin”[6] och sedan för ”SC Charlottenburg Berlin”.[2]
1932 tog hon sin första tyska mästarmedalj[5] då hon vann silver[3] i löpning 800 meter vid tävlingar 2–3 juli i Berlin. Dörrfeldt tog även bronsmedalj[6] i löpning 200 meter 1932, 1933 och 1934. 1933 blev hon bronsmästare[7] i löpning 100 meter vid tävlingar i, 1934 försvarade hon bronstiteln, 1937 tog hon silvermedalj[3] på distansen.
1934 tog hon sin första mästartitel då hon tog guldmedalj [8] i stafettlöpning[3] 4x100 meter (med Geffert, Ilse Dörffeldt, Erna Steinberg och Ruth Engelhard) vid tävlingar 27–29 juli i Nürnberg, hon försvarade titeln 1937 och 1938.
Den 24 juni 1934 satte hon Europarekord[9] i stafett 4x100 meter[10] (med Emmy Albus, Käthe Krauß och Marie Dollinger) med 47,5 sek vid tävlingar i Lennep.
Under 1936 deltog Dörffeldt vid de Olympiska sommarspelen i Berlin. Hon tävlade med stafettlaget[2] på 4 x 100 meter, under försöksheaten den 8 augusti satte laget världsrekord[11] på 4 x 100 meter[3] (med Käthe Krauß, Emmy Albus, Marie Dollinger och Ilse Dörffeldt som fjärde löpare)[10] med 46,4 sek,[9] Under finalen den 9 augusti[4] tappades stafettpinnen vid det sista bytet (mellan Dollinger och Dörffeldt) varpå laget diskvalificerades. Rekordet skulle dock stå sig till 1952.
Den 19 juni 1938 satte hon även världsrekord i stafett 4-x200 meter[3] med 1:45,3 min (med Dorle Voigt, Emmy Albus, Maria Müller och Ilse Dörffledt) vid tävlingar i Cottbus, 9 juni 1940 förbättrade hon rekordet.
Dörffeldt drog sig senare tillbaka från tävlingslivet och började som lärare[3] (i tyska, historia och idrott) i stadsdelen Banzendorf i Lindow och senare i stadsdelen Karlshorst[4] i Berlin. Dörffeldt dog 1992 och begravdes på kyrkogården i Banzendorf.[4]
