När Bergström var tre–fyra år gammal flyttade familjen till Västerås. Hennes far, Hans Bergström, var då regissör och chef på Teater Västmanland.[5] Trots att Bergström är född i en teaterfamilj drömde hon om ett arbete med djur när hon var barn.[6] Vid fem års ålder medverkade hon i en uppsättning av Klas Klättermus.[7] När hon var 16 år åkte hon som utbytesstudent till Jackson, Mississippi i USA och stannade där ett år. Under det året blev hon teaterbiten och bestämde sig för att satsa på teatern.[8][9] Väl tillbaka i Sverige ville Bergström försöka att komma in på scenskolan. Med hjälp av teaterlektioner från Margreth Weivers lyckades hon komma in på Teaterhögskolan i Stockholm 1985.[5][10]
Karriär
Helena Bergström debuterade i film/TV-sammanhang 1978, i TV-produktionen Hem, ljuva hem regisserad av hennes far.[11]
På 1980-talet medverkade hon i ungdomsprogrammen Vidöppet och Förspelet för SVT med bland andra Hannes Holm och Måns Herngren. När hon skulle göra Vidöppet, som hade premiär 1982, var hon tillsammans med Hannes Holm. Hon tipsade redaktionen om honom och om sin vän Måns Herngren. Det var så Hannes Holm och Måns Herngren lärde känna varandra och första gången de arbetade ihop.[12]
Hon fick 1989 ett genombrott i 1939. Colin Nutley fick samma år se henne på en reklamaffisch för Kvinnorna på taket och gav henne året därpå huvudrollen i Black Jack. Hon var också det självklara valet för hans film Änglagård (1992).
Rollerna i Pariserhjulet och Sista dansen (båda 1993) gav henne två guldbaggar. Hon har även blivit guldbaggenominerad för rollerna i filmerna Änglagård, Sprängaren och Någon annanstans i Sverige. När TV4 sände Guldbaggegalan i januari 1995 fick tittarna telefonrösta fram århundradets bästa svenska kvinnliga skådespelare. Helena Bergström, som då var uppmärksammad för inte minst Änglagård-filmerna,[15] vann i konkurrens mot bland andra Ingrid Bergman och Greta Garbo.
År 2002 spelade hon in ett album med Édith Piaf-sånger, Sjunger Piaf. Detta skedde efter att hon spelat i mer än hundra föreställningar av Piaf på Stockholms stadsteater.[11]
Bergström nominerades 2007 till Dagens Nyheters Kulturpris[4] med motiveringen "För hennes gestaltning av Blanche du Bois i Tennessee WilliamsLinje Lusta på Stockholms stadsteater, som banar väg för en ny tolkning av pjäsen som helhet. Helena Bergströms Blanche är uttryck för en ny, komplex och vanebrytande kvinnosyn. Men porträttet visar också på en skådespelerskas högst personliga förmåga att med erfarenhet, passion och kunnande forma en roll som både växer ur traditionen och bryter mot den."[16] 2007 regisserade hon också sin första långfilm Se upp för dårarna.[3]
