PROFILBARU.COM

Hans-Ulrich Obrist
	Hans-Ulrich Obrist
	Hans-Ulrich Obrist, 11 februari 2017.
Född	24 maj 1968 (56 år); Weinfelden
Medborgare i	Schweiz och Österrike
Sysselsättning	Författare, konsthistoriker, konstkritiker, kurator, gallerist
Arbetsgivare	European Graduate School
Utmärkelser
	Audrey Irmas Award for Curatorial Excellence (2011)
Webbplats	huobrist.org/
	Redigera Wikidata

Hans-Ulrich Obrist, född 21 maj 1968 i Zürich i Schweiz, är en schweizisk konstkurator och konstkritiker.

Hans-Ulrich Obrist studerade statsvetenskap och ekonomi vid Sankt Gallens universitet. Under denna period organiserade han 1991 vid 23 års ålder utställningen The Kitchen Show med verk av Christian Boltanski och Peter Fischli & David Weiss i sitt kök.^[7]^[8] År 1993 grundade han Museum Robert Walser. Han var samtidigt kurator vid Musée d'Art Moderne de la Ville de Paris . Han var medkurator 1996 för den första Manifesta-biennalen.

2009 utsågs han av Art Review som den mest inflytelserika personen i konstvärlden.

Hans-Ulrich Obrist bor och arbetar i London. Han är ansvarig för internationella projekt på Serpentine Gallery. Han är också medredaktör för tidskriften Cahiers d'art.

Bibliografi i urval

Hans Ulrich Obrist: Ways of Curating, Faber & Faber, New York 2014
Hans Ulrich Obrist and Sarah Morris: An Open System Meets an Open System: Sarah Morris and Hans Ulrich Obrist in Conversation Springer Wien, New York 2013
Hans Ulrich Obrist: Everything You Always Wanted to Know About Curating But Were Afraid to Ask, Sternberg Press, London 2007.
Hans Ulrich Obrist: A Brief History of Curating, Ringier & Les Presses Du Réel, Zürich 2010, ISBN 9783905829556

Källor

^ [a b] läs online, www.goodreads.com .^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, kampaverlag.ch , läst: 22 oktober 2021.^{[källa från Wikidata]}
^ Libris, Kungliga biblioteket, 12 november 2012, Libris-URI: 53hlpmdp5s24rjb, läst: 24 augusti 2018.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c] abART, abART person-ID: 80319, läst: 1 april 2021.^{[källa från Wikidata]}
^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo2007280862, läst: 15 december 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, ccs.bard.edu .^{[källa från Wikidata]}
^ Leon Neyfakh: The Man Who Made Curating an Art i New York Observer 16 december 2009, läst 2014-10-15.
^ Marcus Field : An object lesson in what goes where i The Independent, 5 december 1999, läst 2014-10-15

[be05898a877b840f49c6424404dca522cacdd715-1] [a b] läs online, www.goodreads.com .^{[källa från Wikidata]}

[ccaa89681aab366a6a27366b93c1c6d38dc39653-2] äs online, kampaverlag.ch , läst: 22 oktober 2021.^{[källa från Wikidata]}

[6f8e9c7591786d77f953bd229d7a9b0723478cd9-3] Libris, Kungliga biblioteket, 12 november 2012, Libris-URI: 53hlpmdp5s24rjb, läst: 24 augusti 2018.^{[källa från Wikidata]}

[726d95a12e0dc502866ae325f3deee7b85b5b615-4] [a b c] abART, abART person-ID: 80319, läst: 1 april 2021.^{[källa från Wikidata]}

[1a7b79947405af325d22f06f44c6058b29715bb7-5] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo2007280862, läst: 15 december 2022.^{[källa från Wikidata]}

[c7e9b42fc99b07799e4716e4887fb3b627fe75fa-6] äs online, ccs.bard.edu .^{[källa från Wikidata]}

[7] Leon Neyfakh: The Man Who Made Curating an Art i New York Observer 16 december 2009, läst 2014-10-15.

[8] Marcus Field : An object lesson in what goes where i The Independent, 5 december 1999, läst 2014-10-15

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]