Gunilla Åkesson

Gunilla Åkesson
Gunilla Åkesson, juli 2013.
Född	Gunilla Margareta Åkesson[1] 15 februari 1942 (82 år) [1] Sofia församling,[1] Jönköping
Utbildad vid	Teaterhögskolan i Malmö
IMDb

Gunilla Margareta Åkesson Wickbom, född 15 februari 1942 i Jönköping,^[1] är en svensk skådespelare och sångerska.

Biografi

Åkesson växte upp i Lindesberg och kom till Stockholm som 20-åring när hon blev antagen till Calle Flygare Teaterskola, där hon var kurskamrat med bland andra Lis Nilheim, Lars-Erik Berenett och Thomas Ungewitter.

1963–1966 studerade hon vid Statens scenskola i Malmö.^[2]

Sedan följde engagemang vid Oscarsteatern och flera säsonger vid Riksteatern där hon bland annat medverkade i Vita Hästen och Två gentlemän från Verona. Hon upptäcktes av Hagge Geigert som sett henne på TV och hon slog igenom i hans revy i Göteborg 1975. Den fruktade kritikern Bengt Jansson på Dagens Nyheter rosade hennes insatser i revyn och skrev efter premiären "Ta upp Åkesson till Stockholm genast".

1976 fick hon engagemang i Kar de Mumma-revyn på Folkan där hon bland annat gjorde succé som "byggjobbaren på operan", ett revynummer där hon varvade dialog med operaarior. Hon har spelat på de flesta privatteatrar i Stockholm bland annat långköraren Spanska flugan på Vasan 1981–1983, revyn Carl-Gustafs nöjesmaskin på Intiman 1983, Lasse Berghagens musikal Världens galenskap på Chinateatern 1985 och Oj då, en till på Folkan 1987. Riktigt folkkär blev Gunilla Åkesson genom sin medverkan i TV-programmet Gäster med gester samt genom Femettan. Hon har även medverkat i TV-serier som Babels hus, Svenska Sesam och Polisen och pyromanen. Hon gjorde en allvarligare roll i Carin Mannheimers Svenska hjärtan. I början av 1990-talet blev hon även "offer" för TV 4:s version av Dolda Kameran där hon i en teaterpjäs lurades att klä ut sig till en gris.

I tolv år var hon komisk primadonna i Hjalmar-revyerna med Peter Flack i Örebro. Hos Flack gjorde hon parodier på Sigvard Marjasin, Marit Paulsen, Lena Philipsson och Leif "Loket" Olsson med flera. Hon tilldelades Sällskapet Stallbrödernas pris Revyräven 1999.

2011 gjorde hon comeback i TV efter 15 års uppehåll, i det sista avsnittet med Gäster med gester.

Filmografi

• 1977 – Men så en dag om morgonen
• 1981 – Babels hus (TV)
• 1981–1982 – Svenska Sesam (TV-serie)
• 1983 – Spanska flugan (TV)
• 1985 – Den politiske kannstöparen (TV)
• 1995–1998 – Svenska hjärtan (TV-serie)
• 1993 – Den otroliga vandringen (röst)
• 1996 – Polisen och pyromanen (TV)
• 1998 – Ett småkryps liv (röst)
• 2002 – Olivia Twist (TV)
• 2002 – Askungen II – Drömmen slår in (röst)

Teater

Roller (ej komplett)

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1966	Ermengarde	Hello, Dolly! Michael Stewart och Jerry Herman	Sven Aage Larsen	Oscarsteatern[3]
1967	Praskowia	Glada änkan Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein	Mimi Pollak	Oscarsteatern[4]
1973		Borgmästaren Gert Hofmann	Sandor Györbiro	Flexteatern[5]
		Godspell John-Michael Tebelak och Stephen Schwartz	Jonnie Christen och Klaus Pagh	Jarlateatern[6]/ Riksteatern
1976	Medverkande	Hem till stan, revy Kar de Mumma	Hans Dahlin	Folkan[7][8]
1978	Edith	Min fru går igen Noël Coward	Per Gerhard	Vasateatern[9]
1979	James	Pinocchio Staffan Götestam och Peter Flack		Folkan[10]
1980		Pippi Långstrump Astrid Lindgren	Staffan Götestam	Folkan[11]
1981	Maria	Spanska flugan Franz Arnold och Ernst Bach	Per Gerhard	Vasateatern[12]
1987		Oj då!... en till?! Ray Cooney och Tony Hilton	Chris Johnston	Folkan[13]
1992	Medverkande	Spik, revy		Vasateatern[14]

Referenser

Noter

1. ^ [ ] Sveriges befolkning 1990: Gunilla Margareta Åkesson Wickbom
2. ”Tidigare studenter, 1966”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1966.pdf. Läst 23 november 2017. 
3. Barbro Hähnel (10 september 1966). ”Vital 'Dolly' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-10/245/16. Läst 20 augusti 2015. 
4. ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24820&pos=33. Läst 26 juni 2015. 
5. ”Nöjesguiden”. Dagens Nyheter: s. 16. 16 februari 1973. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-02-16/45/16. Läst 18 mars 2018. 
6. Ingmar Glanzelius (21 september 1973). ”'Godspell': Fart och spelglädje och mycket vitsande”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-21/256/22. Läst 20 augusti 2015. 
7. Leif Zern (1 oktober 1976). ”Folkan: Inte så roligt”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-10-01/267/26. Läst 25 maj 2019. 
8. Leif Zern (2 januari 1977). ”Folkan i Stockholm: Kisa lyckas i vital revy”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1977-01-02/1/10. Läst 25 maj 2019. 
9. Åke Lundqvist (22 september 1978). ”Järrel räddar utslätad fars”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1978-09-22/258/14. Läst 22 augusti 2015. 
10. ”17-åriga Louise från Kärrtorp nya Pinocchio”. Dagens Nyheter: s. 21. 12 december 1979. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-12-12/337/21. Läst 20 augusti 2015. 
11. Susanne Marko (20 oktober 1980). ”Siw Malmkvist underbar Pippi”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1980-10-20/287/20. Läst 3 december 2017. 
12. Bengt Jahnsson (26 september 1981). ”Spanska flugan: Ett underverk av komik”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1981-09-26/261/20. Läst 17 april 2016. 
13. Marcus Boldeman (20 september 1987). ”Ny fars på Folkan: Männens afton på scen”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1987-09-20/255/20. Läst 22 augusti 2015. 
14. Lars Linder (13 september 1992). ”Rappt utan hållbar tråd”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 23 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160123162117/http://www.dn.se/arkiv/kultur/rappt-utan-hallbar-trad. Läst 28 juni 2015.