Programledare var Katie Boyle som även skulle vara värd för festivalen tre gånger till längre fram (1963, 1968 och 1974). Kapellmästare var Eric Robinson. Varje jury bestod av tio medlemmar, där varje medlem fick lägga en röst på sitt favoritbidrag. För första gången hade juryn tillgång till inspelade repetitioner, för att hjälpa dem i deras bedömning av bidragen.
Västtyskland tog ledningen efter första röstomgången och tappade ledningen i fjärde omgången, då Monaco tillfälligt drog iväg. I femte omgången gick Storbritannien om, och hade ett tag en ganska stor ledning över Frankrike som dock arbetade sig upp och gick om i nionde omgången. Storbritannien gick om i omgången därpå, bara för att tappa ledningen i näst sista omgången. Storbritannien var också sist att rösta och fick därmed se sig som besegrat, i och med att de inte kunde rösta på sig själva.
Omröstningen genomfördes utan större problem. Efter att Monaco hade avlagt sina röster fick Frankrike två poäng för mycket, vilket dock hann korrigeras. Under tiden som man korrigerade detta förlorades kontakten till Österrike, men fick kontakt med landet på nytt.
Thorsson, Leif; Verhage, Martin (2006). Melodifestivalen genom tiderna. Ny, utökad och reviderad utgåva (2:a uppl). Stockholm: Premium förlag. ISBN 91-89136-29-2
1 Med aktiva deltagare menas länder som kommer att delta i kommande upplagan av Eurovision Song Contest. Vissa av dem kan ha/har deltagit i föregående års upplagor. 2 Med inaktiva deltagare menas länder som har tävlat i minst en Eurovision Song Contest men som inte kommer att deltaga i den kommande upplagan av ESC.
Strategi Solo vs Squad di Free Fire: Cara Menang Mudah!
.jpg)
.svg){kind=small}
