Epanalepsis (från grekiskans ἐπανάληψις, 'upprepning') är en retorisk stilfigur, där samma ord eller fras både inleder och avslutar samma eller nästkommande sats.[1]
Epanalepsis ger vid användning en rytmisk karaktär till texten/talet. Stilfiguren kan även vara strategiskt smart att använda då man ges möjlighet att placera viktiga ord, fraser eller uttryck i både början och i slutet av en mening eller sats, och det är i regel just inledningen och avslutningen från ett tal eller text som vi minns bäst.
Epanalepsis kan dock även förekomma mitt i en sats, samt att det upprepade ordet (eller frasen) inte behöver vara just det inledande,[2] exempelvis "He smiled the most exquisite smile, veiled by memory, tinged by dreams" – Virginia Woolf
Det upprepade ordet eller frasen behöver inte heller vara identisk,[3] exempelvis "No matter where I end up, I never seem to feel any different or any better—no matter where I land."
Exempel
- Våld leder till våld.
- Ingenting kommer av ingenting. – William Shakespeare
- Mankind must put an end to war – or war will put an end to mankind. – John F. Kennedy (vilket också utgör exempel på stilfiguren kiasm)
Källor
