Under första världskriget var han en av de tyska parlamentariker, som 1917 besökte Stockholm för att söka få till stånd en internationell socialistkongress för samförståndsfred. Efter novemberrevolutionen 1918 blev han understatssekreterare i utrikesministeriet, i nationalförsamlingen i Weimar var han 6-12 februari president, inträdde därpå som minister utan portfölj i Philipp Scheidemanns ministär, var juni till oktober samma år inrikesminister i Gustav Bauers ministär och mars till juni 1920 minister utan portfölj i ministären Hermann Müller. David var en av sin tids främsta tyska socialdemokratiska riksdagsdebattörer. I oktober 1921 blev han Tyska rikets representant i Darmstadt.
Bibliografi (på svenska)
Talaren och debattören (bearb. efter E. David av Z. Höglund) (Tiden, 1913)
Vem bär skulden till kriget?: tal hållet inför holländsk-skandinaviska fredskommittén i Stockholm (Dahlberg, 1917)
Socialdemokratien i världskriget (översättning Gunnar Löwegren) (Tiden, 1917)
