Adrian Florman var son till Ernst Gösta Florman (1858–1936) och grevinnanIda Julie Matilda Ebba Bonde, dotter till greve Gustaf Fredrik Bonde af Björnö och Horatia Charlotta Ida Marryat.[2]. Han var bror till direktören Carl Florman och kusin till flygaren Bertil Florman.
Biografi
År 1911 blev Florman underlöjtnant vid Kronprinsens husarregemente, 1914 löjtnant, 1926 ryttmästare och 1927 reservofficer. Han blev arméflygare 1917 och fältflygare 1918. År 1924 stiftade han med sin bror Carl Florman AB Aerotransport (vilket senare blev Scandinavian Airlines System),[3] och var tre år bolagets vice verkställande direktör, men övergick därefter till annan verksamhet som direktör i Försäkringsbolaget Gothia.[4] Han var verkställande direktör för AB Flygindustri i Limhamn 1926-1928 samt verkställande direktör för Försäkrings aktiebolaget Securitas 1936-1946.
Barbro Irene Catharina Florman (1927–2009)[6] föddes på Rosendals slott. Hon tränade voltigeritt för Henning Orlando på Djurgårdscirkus, som skolflicka på 1930-talet hjälpte hon Skansens djurvårdare, och arbetade sedan bland annat flera år i Skansens häststall som på den tiden låg intill elefantstallet. Hon lärde där känna elefantskötaren Sven Borg och var den första som fick hjälpa till med att rida in elefanten Bambina, En riktig illmara, enligt Florman.[7]
Florman gladdes på 1980-talet åt förbättringarna för Skansens elefanter, och elefanthållningens förbättrade rykte som spridit sig ända till Schweiz, där hon förvånad i den tyska tidningen Ein Herz fur Tiere, såg en bild på Nika och Shiva badande i Djurgårdsbrunnskanalen, vilket fick henne att besöka Skansen igen, och hon gladde sig under sina Sverigebesök att besöka Skansen, och följde gärna med på elefanternas promenader, varunder hon berättade om gamla tider i Skansens häststall. Catharina Florman hade en egen ponny som var rumsren, och följde med henne i bilen på resor mellan Sverige och Schweiz. Florman framförde på sin 80-årsdag, sin dresserade ponny på Stockholm International Horse Show i Globen. Catharina Florman skrev 2007 boken boken Mer vild än tam, mina första tjugotvå uppväxtår i ord och bild där hon bland annat skildrar arbetet med Skansens elefanter.[8]
