En ung kille, Alex, lever för "våldtäkt, ultravåld och Ludwig van Beethoven". Efter att ett inbrott gått fel blir han gripen av polis och dömd till ett långt fängelsestraff. Han får ett erbjudande om att slippa fängelse om han går med på en ny form av rehabilitering av brottslingar, som han med nöje medverkar i. Behandlingen får honom att koppla ihop känslor av kraftigt illamående med tankar på våld eller sex (en bieffekt är att han även kopplar ihop det med "Nionde" av Beethoven), vilket gör honom till ett försvarslöst offer när han släpps ut och möter sina gamla vänner och fiender. Filmen väcker frågor om hur långt det är försvarbart att inskränka människors fria vilja för att få dem att passa in i samhället.[2]
Kostym från filmen vid Los Angeles County Museum of Art (2013).
Filmen hade svensk premiär 26 april1972 på biografen Look i Stockholm. Den blev nominerad till fyra Oscar för bland annat bästa film.[4]
Regissören Stanley Kubrick skrev även filmmanus som han baserade på Anthony Burgess bok med samma titel (i Sverige "En apelsin med urverk"). Slutet skiljer sig diametralt, eftersom Kubrick enbart läst den amerikanska utgåvan av boken där sista kapitlet från Burgess original saknas.[5]
Språket som Anthony Burgess själv kommit på (nadsat) är ett slags blandning av engelska och ryska där vissa ord mer uppenbart tagits från ryskan som till exempel "devotchka" d.v.s. flicka och andra mer influerats i uttalet som exempelvis "horrorshow" (som i boken betyder bra) som kommer från det ryska ordet för bra: "хорошо" chorosjo.[6][7][8] Längst bak i den svenska översättningen (översättare: Caj Lundgren) av romanen finns en ordlista över slanguttrycken, vad de betyder och det motsvarande ordet på ryska.
Titeln kommer från ett gammalt cockney-uttryck: "queer as a clockwork orange" och betyder ungefär Konstigt som en apelsin med urverk.
Clockwork Orange gav upphov till en kraftig moralpanik i Storbritannien efter premiären.[9] Efter en kort tid tröttnade Kubrick på kritikerna och proklamerade att filmen inte fick visas eller säljas i Storbritannien förrän efter hans död.[10] Filmen släpptes igen efter hans död den 17 mars2000 i Storbritannien.[11]
Den svenska kritikernMauritz Edström skrev i samband med den svenska premiären 1972: "Tänker ni bara se en film på 1970-talet så måste det bli den här".[12]
.jpg)
