Uruguays världsmästarlag 1950, med Míguez i mitten av nedre raden
Klubbkarriär
Míguez spelade större delen av sin karriär i det uruguayanska klubblaget Peñarol. Han spelade där från 1948 till 1959 och blev sexfaldig uruguayansk mästare (1949, 1951, 1953, 1954, 1958, 1959), och tvåfaldig skytteligavinnare (flest mål under en säsong: 1948 och 1949). Han spelade 137 matcher i ligan och gjorde 107 mål innan han flyttade till Peru 1960.[1] Där spelade han för Sporting Cristal och blev lagets stora stjärnvärvning tillsammans med Alberto Terry och Alberto Gallardo.[3]
Landslagskarriär
Míguez debuterade i det uruguayanska landslaget den 30 april 1950 i en vänskapsmatch mot Paraguay, vid 22 års ålder.[2] Han deltog i två världsmästerskap (1950 och 1954) och två sydamerikanska mästerskap (1955 och 1956), med en vinst i vardera turnering.
1950 deltog Míguez i Uruguays andra vinst av världsmästerskapet i fotboll, som spelades i grannlandet Brasilien.[4] Míguez spelade i lagets första match i turneringen mot Bolivia, där han gjorde ett hattrick.[5] I turneringens andra gruppspelsomgång var Uruguay tvunget att få poäng (oavgjort eller vinst) över Sverige i omgångens näst sista match, om man skulle ha en chans att vinna mästerskapet. Svenskarna ledde matchen vid halvtidsvila med 2–1 efter mål av Karl-Erik Palmér och Stig Sundqvist. Míguez gjorde två mål i andra halvlek.[6] Tre dagar senare, den 16 juli 1950 deltog Miguez i turneringens sista match mot värdnationen Brasilien.[7][8]
Fyra år senare deltog Míguez i Uruguays trupp vid VM 1954 i Schweiz. Laget lyckades ta sig till en fjärdeplacering efter förlust mot Österrike i matchen om tredjepris. Míguez gjorde tre mål i denna turnering vilket gjorde honom till den främste uruguayanske spelaren med flest gjorda mål i VM, med totalt åtta mål (februari 2012).[9]
Míguez medverkade i 39 landskamper och gjorde 27 mål för Uruguay, och spelade sin sista landskamp mot Argentina den 30 april 1958, exakt åtta år efter sin debut för La Celeste.[2]
