Åland har en särskild ställning gentemot Europeiska unionen (EU) på grund av landskapets status som autonom region inom Finland. När Finland anslöt sig till EU 1995 krävdes dessutom godkännande av Ålands lagting för att även Åland skulle ingå i unionen.
Bakgrund
Ålänningarna genomförde två folkomröstningar, där majoriteten röstade ja till EU-medlemskap. Som följd av detta gav Lagtinget sitt godkännande. De särskilda förutsättningarna för Ålands medlemskap regleras i Ålandsprotokollet, som är en del av Finlands anslutningsfördrag.
Ålands undantag inom Europeiska unionen
Genom Ålandsprotokollet erkänner EU Åland som en autonom region inom Finland och ger landskapet undantag från vissa EU-bestämmelser. Några centrala punkter är:
- Eget medborgarskapsbegrepp: EU erkänner åländsk hembygdsrätt som grund för Ålands särställning, vilket bland annat påverkar inflyttades politiska rättigheter innan de beviljas hembygdsrätt.
- Momsundantag: Åland står utanför EU:s momsunion, som bland annat omfattar alkoholskatter.[1] Därför räknas handel mellan Åland och övriga EU-områden, inklusive Fasta Finland, som import eller export.
Konsekvensen av momsundantaget är att alkohol kan säljas skattefritt på färjor som anlöper Åland samt på landskapets flygplats. Hembygdsrätten innebär också vissa villkor för bosättning och språkkunskaper, vilket skyddar Ålands kulturella och språkliga egenart.
Övriga aspekter
Utöver EU-engagemanget är Åland medlem i Nätverket för regionala lagstiftande församlingar, där lagstiftande regioner samarbetar och utbyter erfarenheter inom gemensamma frågor.
Referenser
