Kallinen var 1905–1918 anställd vid statsjärnvägarna och motsatte sig som funktionär i järnvägsfacket i Uleåborg upprorsaktionerna 1918. Trots detta fick han fyra dödsdomar, vilka dock inte sattes i verket. Efter frigivningen från fängelset i slutet av 1921 engagerade han sig i den kooperativa rörelsen och förestod 1927–1955 upplysningsavdelningen vid Konsumtionsandelslagens centralförbund.
Han utgav flera arbeten om konsumentkooperationen och samhälleliga frågor samt 1958 memoarverket Hälinää ja hiljaisuutta, där han i avsnittet "hiljaisuutta" framlade sin zenbuddistiska filosofi. Ett urval av Kallinens skrifter och tal utgavs 1979 i en volym, betitlad Löytäjän ilo. Han erhöll undervisningsråds titel 1957.
.svg){kind=small}
